Arkivet

Att släcka eller inte släcka...

Branden i Oceanhamnen i Halmstad var komplicerad. Att släcka eller inte släcka var frågan. Säkerhet för personalen och miljöskäl gjorde att räddningstjänsten avvaktade.

Klockan 22.18 fredag 21 september fick ett vaktbolag indikation på att det brann vid AB Hansson och Möhrings lagerlokaler vid Oceanhamnen i Halmstad.

En väktare skickades till platsen och kunde konstatera att det redan brann våldsamt inne i en av de stora lagerbyggnaderna.

När räddningstjänsten anlände hade lågorna redan brutit igenom yttertaket och fått fäste i flera av de sammanbyggda lokalerna.

Den första insatsstyrkan lyckades föra några gasflaskor i säkerhet, men någon aktiv släckinsats var inte att tänka på. Hettan var enorm och det gick helt enkelt inte att komma tillräckligt nära de brinnande byggnaderna.

Dessutom var man inledningsvis osäker på vilka produkter som förvarades i lokalerna och hur de skulle reagera då de upphettades.

Av säkerhetsskäl drog sig räddningspersonalen tillbaka och lät branden brinna ut av sig själv.

Företaget Hansson och Möhring har specialiserat sig på import och förädling av salter av olika slag. De har ett 40-tal anställda och importerar salter och gödningsämnen. Många av produkterna kan utveckla giftiga gaser om de utsätts för hettan från en brand.

Bland annat fanns i brandområdet flera tusen kilo natriumnitrit som vid upphettning utvecklar nitrösa gaser som är ytterst farliga att inandas.

Där fanns också stora mängder konstgödsel som vi känner från sprängningsattentaten i Oklahoma och Oslo.

Expertis på kemi och miljöfrågor tillkallades.

Att bekämpa branden och kyla ner de brinnande kemikalierna kunde innebära allvarlig miljöpåverkan på vattnet i hamnbassängen och havet.

Här gällde det att tänka efter så att man inte förvärrade skadan. Detta var räddningspersonalen väl medveten om.

Lyckligtvis var vindriktningen sådan att det mesta av brandgaserna drev utåt havet och bort från bebyggelsen i Halmstad.

Räddningsledningen beslöt därför att avvakta med släckningen och låta branden brinna ut av sig själv. I samråd med Kustbevakningen avlystes all sjötrafik i området.

Upprepade varningsmeddelande sändes ut över radion under hela natten mot lördagen. Längre framåt dagen utlöstes tyfonlarm och signalen tjöt över hela staden.

Beslutet att inte aktivt bekämpa lågorna var kontroversiellt. Räddningsledningen fick utstå viss kritik för sin passivitet.

Men brandplatsen var belägen på ett hamnområde som stack ut som en halvö i havet. Begränsningslinjerna var givna. Det fanns ingen möjlighet att rädda några ekonomiska värden. Däremot befarade man att det fortfarande fanns gasflaskor kvar i brandområdet.

Enligt uppgift fanns där också vissa syreavgivande ämnen som kunde ge explosioner eller andra våldsamma reaktioner.

För att i viss mån begränsa spridningen av giftiga brandgaser förberedde man för att ”tvätta” rökmolnen genom intensiv vattenbegjutning.

För detta användes kraftiga storskalig släckutrustning, pumpar och vattenkanoner som rekvirerades från Släckmedelscentralen i Göteborg.

Ett lätt regn bidrog till att sanera luften. Mätningar visade bara svagt förhöjda värden av nitrösa gaser.

En annan typ av resurs som kom till användning var ett specialfordon (s.k. Sandcat) som polisen använder för rekognosering av misstänkta bomber .

Räddningsledningens beslut att undvika att bekämpa kemikaliebranden med vatten innebar naturligtvis stora olägenheter för företagare och boende.

Alla byggnader på Hanson & Möhrings industriområde hade rasat samman. Men kemikalierna i dem brann fortfarande och släppte ut gulfärgad rök. Vinden hade svängt men var fortfarande gynnsam.

Trots det tog allmänheten myndigheternas uppmaningar på allvar och höll sig inomhus. Många affärer höll stängt, idrottsevenemang ställdes in och fartyg omdirigerades till andra hamnar.

Endast ett fåtal personer fick sådana besvär att de behövde söka sig till sjukhus eller vårdanläggningar.

Men i längden var läget ohållbart.  Det hade tagit flera dygn att låta de lagrade kemikalierna att brinna ut och förr eller senare hade vinden vänt och de giftiga gaserna hotat bebyggelsen i Halmstad.

Branden i kemikalierna måste därför släckas och till detta behövdes stora mängder vatten. Men det gällde att begränsa skadeverkningarna i miljön så mycket som möjligt.

Insatsen förbereddes genom invallningar så att det mesta av spillvattnet skulle ligga kvar på kajerna.

 

Branden under kontrollVid niotiden på söndagskvällen påbörjades släckningen och vid fyra på natten var branden under kontroll och rökutvecklingen hade i princip upphört.

Tyvärr gick det inte att hindra att det mesta av släckvattnet rann ut i hamnbassängen. Det innebar att halten kväve för en tid blev 15 gånger större än normalt. På samma sätt ökade halten fosfor till sex gånger det normala.

Det blev naturligtvis en chock för den marina miljön. Men redan när detta skrivs i början av november har siffrorna gått ner till det mera normala.

Räddningsarbetet var rutinmässigt fördelat på en inre och en yttre ledningsplats med tillhörande staber. De var inledningsvis mycket väl bemannade men kunde senare successivt trappas ner. Från MSBs räddningstjänsteredskap deltog Bo Edström. Alla beslut och kommunikationer dokumenterades.

Underlaget följs nu upp noga för att undersöka om något kan göras bättre nästa gång.

Eller som brandingenjör Lars Fredin uttryckte det:

– Vinden var gynnsam och blåste åt rätt håll.  Nästa gång har vi inte lika stor tur med vädret.

 

Sandcat - polisens "monsterbil"

 

SandcatPolisen måste ibland ingripa mot misstänkta bomber, gasflaskor, sprängämnen och andra explosiva eller giftiga föremål.

Därför har tre specialfordon, Sandcat, inskaffats med placering i Stockholm, Göteborg och Malmö.

 

Bilarna, som väger sju ton vardera, är så väl bepansrade att de till och med klarar en landmina som exploderar. Dessutom är kupén skyddad mot inträngande gas samt är försedda med andningsluft för besättningen.

En av dessa ”monsterbilar” beställdes i ett tidigt skede till brandplatsen i Halmstad. Avsikten var att ta sig in i brandområdet och lokalisera eventuella gasflaskor samt identifiera andra farliga objekt.

 

Nitrösa gaser

 

  • Nitrösa gaser är en blandning av olika föreningar mellan kväve och syre.
  • Vid inandning orsakar de snuva, hosta, illamående och andningsbesvär. Vid höga halter tillstöter andnöd och lungödem.
  • Gaserna är mycket förrädiska genom att deras påverkanseffekt är fördröjd och att besvären visar sig först efter 6-36 timmar.
  • Hygieniskt gränsvärde för kvävedioxid (NO2) är 2 ppm. Andra typer av nitrösa gaser kan ha ännu lägre gränsvärde.
  • Om du känner några symptom, eller misstänker att du varit utsatt för nitrösa gaser, ta det lugnt och se till att du får frisk luft. Undvik all fysisk ansträngning.
  • Vid tryck över bröstet och andfåddhet ska man söka akut sjukvård.

 

Relaterat

Erfarenheter

  • I ett läge där allt redan är dömt att gå förlorat är det viktigt att ta ett steg tillbaka och analysera situationen. Av hänsyn till miljön avvaktade man med offensiva släckåtgärder i nästan två dygn. Det var starkt av räddningsledningen att stå emot allmänhetens tryck så länge.
  • Det är en svår uppgift att informera allmänheten bara genom enkelriktad kommunikation. Folk vill ha svar på sina egna frågor. Här har datatekniken en viktig uppgift att fylla. Tyvärr klappade kommunens hemsida ihop i samband med att tyfonlarmet utlöstes.
  • Att utlösa tyfonlarm mitt i natten då människor ligger och sover är naturligtvis inte en god idé. Här begränsade man den första varningen till allmänheten till meddelanden i radion.  Först längre fram på förmiddagen lät räddningsledningen sirenerna ljuda.