Den här webbplatsen använder cookies för att ge dig en så bra upplevelse som möjligt. Genom att klicka på "Jag förstår" samtycker du till att cookies används. Jag förstår, stäng

Vardagsolycka olyckligt begrepp

Under Mötesplats Samhällssäkerhet framfördes att begreppet vardagsolyckor, för att beskriva vanliga olyckor, borde undvikas.
– Det motverkar vikten att ta sig an problemet, säger Martin Kylefors, SP.

Publicerad: 2015-12-07

Förra året dog över 3 000 efter olyckor, många i situationer som ofta beskrivs som vardagsolyckor, exempelvis fall.

Argumentet är att begreppet vardagsolycka negligerar allvaret.

– Och det påverkar de som bestämmer, säger Max Ekberg, SKL.

 

MSB har i många år informerat om att fall är den vanligaste olyckan. Men det bör också fokuseras på vilka olyckstyper som orsakar flest förlorade levnadsår, anser Thomas Gell, MSB.

– Det är i statistiken mer rimligt att räkna förlorade levnadsår än antalet dödsolyckor, säger han.

Av 3 061 dödsolyckor 2014 stod fallolyckor för drygt hälften. 1 148 var självmord, 78 efter våld och vid 383 dödsfall är orsaken inte klar.

För de som dör i fallolyckor är nio år det genomsnittliga förlorade antalet levnadsår. Det kan jämföras med trafiken där antalet förlorade år är 30 och vid förgiftning 40 förlorade levnadsår.

– Räknar vi om antalet dödsolyckor till förlorade levnadsår i stället får självmorden en större andel.

Men det viktigaste är inte vad vi dör i, utan att förhindra det, anser Gell.

– Vi ska ha en så korrekt bild som möjligt och se till att beslutsfattarna får den.

Allmänheten har dock klen uppfattning om vilken som är den vanligaste olyckan. MSBs information har sannolikt nått viss effekt, men allmänhetens uppfattning om vanligaste olyckan är fortfarande klen.

2002 svarade två procent fallolyckor, förra året hade andelen nått 14 procent. De som trodde flest dog i trafikolyckor hade under samma period minskat från 83 till 65 procent.

Att nästan två tredjedelar fortfarande tror, eller gissar, trafikolyckor beror sannolikt till stor del på uppmärksamheten i media.

– Samhället borde få en sann bild av läget och vad vi behöver satsa på. Och eftersom säkerhetsarbetet måste ske lokalt behöver vi också lokala data, tycker Thomas Gell som efterlyser olycksregistrering.

Ola Carlén arbetar vid Brandkåren Attunda och där tittar man närmare på olyckorna, var de inträffar och varför.

– Bränder sker inte slumpvis över vår yta, därför tittar vi närmare över olika kvadratkilometer och då också där det brinner oftare.

Siffror säger att 96 procent av bostäderna i Attunda har fungerande brandvarnare. Men det gäller inte områden där det brinner ofta.

– Vi har ett område som har många bränder. Absolut vanligast är att man glömt spisen, det orsakar var fjärde brand. Vi vet alltså var det brinner och varför. Och vi vet också att i det här området har bara vart tredje hushåll en fungerande brandvarnare, säger Ola Carlén.

På samma sätt tittar Attunda närmare på trafikolyckor och drunkningar för att finna metoder att minska olyckor och skador.

– Vid allvarliga skador är det män bakom ratten vid 96 procent av olyckorna, 90 procent sker på statliga vägar.

Under diskussionen på Mötesplats Samhällssäkerhet framfördes också att begreppet vardagsolyckor, för att beskriva vanliga olyckor, borde undvikas.

– Det motverkar vikten att ta sig an problemet, säger Martin Kylefors, SP.

Per Larsson
blog comments powered by Disqus
Om tidningen

Tjugofyra7 bevakar utvecklingen inom MSBs ansvarsområden och ska stimulera till debatt i dessa frågor. Enbart Ledaren är att betrakta som MSBs officiella linje.

Kontakt
Redaktionen