MSBs förslag att se över huvudmannaskapet för räddningstjänsten väckte omedelbart reaktioner. Vi skickade ut en snabbenkät med en enda fråga: Bör räddningstjänsten ändra huvudmannaskap?

En så enkel fråga rymmer naturligtvis inga nyanser och här är några kommentarer vi fått:

"Enkätsvaren kan bli lite missvisande om man som jag svarat att kommunen ska ha ett fortsatt ansvar. Jag (liksom många kollegor) menar inte att vi ska ha kvar 160 räddningstjänstorganisationer (som det är idag), utan att vi behöver en fortsatt regionalisering, mot kanske 30-40 räddningstjänster, men med bibehållet kommunalt ansvar. Annars tappar vi 6 000 anställda i den kommunala räddningstjänsten in i en landstingsstruktur eller statlig struktur. Och vad ska de då göra när det inte brinner? Så fler och större kommunalförbund är lösningen, se på Danmark, Holland och England. Frågan är enkel, svaret är enkelt men tolkningen lite problematisk."

Per Widlundh
Förbundsdirektör Räddningstjänsten Syd

 

"En frågeställning som inte gick att svara på i enkäten är:

Skogsbrand av den digniteten Västmanland ska vara statlig räddningstjänst och inte kommunal. Här borde LSO ändras, anpassas likt annan statlig räddningstjänst.

Motivet är enkelt. Det finns ingen resursplanering och förmåga för en enskild kommun att klara så omfattande händelser. Nationell resurs- och ledningsförmåga ska åvila staten."

Krister Ejeros
Räddningschef, Leksands kommun

"En spännande frågeställning är om det finns något som talar för att Rib-systemet, majoriteten av svensk räddningstjänstförmåga, skulle vinna på ett regionalt eller nationellt huvudmannaskap?

Styrningen av statlig räddningstjänst är, vad jag uppfattat, väsensskild från styrningen av den kommunala räddningstjänsten. Är de största utvecklingspotentialerna att söka i den kommunala räddningstjänsten eller finns de inom den statliga?

Med det sagt, visst har vi utvecklingsområden, men är det huvudmannaskapet som är nyckeln?"

Anders Ahlström

Brandchef Uppsala