– Samhället ser annorlunda ut, då måste vi tänka annorlunda, säger Jörgen Eriksson, Jämtlands räddningstjänst.

Rekrytering var ett av de tunga ämnena under Rib-konferensen i Vaxholm. Men diskussionen fastnade ofta vid funderingar kring differentierade styrkor, första insatsperson, huruvida värn kan ersätta deltid.

 

Jörgen Eriksson, brandmästare och enhetschef i Jämtland, tycker att man måste våga vidga tankebanorna, inte från början snäva in möjligheterna med krav och måsten.

– Vi vet hur vi rekryterar i dag, och det funkar ju inte. Men vi hamnar ändå gärna i ”boxen” och pratar. Stannar vi i den lär vi inte komma någon vart.
Någon lösning har inte Eriksson.
– Då skulle vi inte sitta här. Att försöka hitta idéer kan vara lite att famla i mörker, men kan också vara det som i slutändan leder till utveckling.

 

Jämtlands räddningstjänst täcker sex kommuner, har 24 brandstationer och lever närmast dagligen med rekryteringsproblemet. Det gäller främst de mindre orterna i glesbygden, på huvudorterna i respektive kommun finns inte samma problem.
– Det är framförallt två orsaker till att det är svårt att rekrytera. Dels finns inte så många människor på orten, dels ställer vi vissa krav.
Kraven gäller exempelvis fysik och att kunna arbeta på höga höjder.
– De kanske måste ingå, eller också får vi göra en analys om vi kan klara oss utan något av dem. Vi ska inte sträva efter att sänka kraven, men vi kanske har skjutit över målet eller åt fel håll. I dag har vi samma krav oavsett om styrkan är 1+1 eller 1+4, de kanske ska vara olika. Frågan behöver belysas, kanske borde vi kika tio år bakåt i tiden och se i vilka sammanhang vi gjort mest nytta.

 

Jimmy Haglund, Storstockholms brandförsvar, ansåg också att man måste titta utanför de traditionella ramarna.
– Vi måste ifrågasätta oss själva, kliva utanför ”boxen” och våga stå för det. Och då måste alla vara med, oavsett vad man tycker. Det finns inte en lösning, lokalt är det olika förhållanden. Men hur vi ska ta oss an frågan kan vi diskutera gemensamt.
Haglund konstaterade att den enda egentliga begränsningen vid rekrytering är att personen bor eller vistas på orten.
– Jag tror vi snävar av alldeles för mycket när vi annonserar efter personal, något som kanske sker omedvetet.

 

Magnus Nygren, tillsynsenheten på MSB, var inne på samma linje:
– Om ingen går med i kåren, hur har man rekryterat då? Och om det inte bor kvar så många, vilka risker finns kvar? Jag tycker inte diskussionen om vilka som behövs i kåren har bottnat.

 

I Rättviks kommun kan man glatt konstatera att problemet inte existerar. Där står sju personer i kö för att få komma med i deltidskåren och man har aldrig behövt annonsera efter nya brandmän.
Varför lockar det att vara deltidsbrandman i Rättvik?
– Det kan jag inte svara på. Men jag tror det är personalen som sprider budskapet att det är kul att vara med, och det har alltid fungerat hos oss, säger räddningschef Rune Daniels.