För att hitta lösningar har de tre storstadsregionerna ryckt med sig övriga landet i ett framtidsarbete.

Det kan tyckas förvånande att storstäderna tar initiativ för att diskutera de problem som finns för beredskapen hos deltidsstyrkor. Men det applåderas av dem som är helt beroende av deltidspersonal.

Jimmy Haglund– För att kunna verka måste vi kunna rekrytera deltidspersonal, det gäller även oss. Och jag såg att vi var lite trångsynta i vårt sätt att resonera, man vågar inte tänka i andra banor, säger Jimmy Haglund, från Storstockholms brandförsvar och projektledare för konferensen.

 

Mötet lockade närmare 100 deltagare och ska följas av träffar i Göteborg och Malmö. Avsikten är att det nästa år ska mynna ut i en handlingsplan som lämnas över till Försvarsdepartementet.

Rekrytering, anställningsförhållande, utbildning och kompetens samt organisation och beredskap var de fyra viktiga områden som lyftes fram att diskutera.

Många har problem med rekrytering, är det knuten?

– Jag tror bitarna går i varandra. Det viktiga är att vi vågar se utifrån lokala behov och lösningar. När det gäller utbildning finns ingen kvalitetssäkring för vad en deltidsbrandman ska klara och här tror jag det behövs mer lokala utbildningar för att tillfredsställa lokala behov, säger Jimmy Haglund.

 

Framtida lösningar för räddningstjänster med deltidspersonal behöver diskuteras, det framhölls av många, likaså att det finns intresse att hitta gemensamma lösningar även om behoven är olika.

Ida Texell– Nu startar vi brandmän utan gränser. Oavsett om vi är storstad eller glesbygd, bor i norr eller söder, så kan vi jobba över hela landet och hjälpa varandra. Ett nationellt fokus är jättebra, säger Ida Texell, operativ chef i Räddningstjänsten Syd.

 

Många deltagare uttryckte förvåning över att MSB inte deltog fullt ut i konferensen. Ida Texell uttryckte sig så här:

– Jag ser fram emot att MSB deltar nästa gång och hälsar dem varmt välkomna till Göteborg. Om MSB varit med här och tankat av oss hade man fått en jättebra bild av läget i landet.

 

Konferensen inleddes med inlägg från Ulrika Odén, Försvarsdepartementet, Magnus Nygren, MSB, och Peter Forsström, länsstyrelsen i Dalarna.
Odén berättade att Försvarsdepartementet planerar en ny skrivelse och proportion för skydd mot olyckor som man hoppas ska vara färdig våren 2013.

– Regeringens inriktning inom skydd mot olyckor är att arbetet ska stärkas och utvecklas. Ett likvärdigt skydd är riktningsgivande för kommunerna.

 

Odén nämnde också ökad samverkan mellan blåljusmyndigheter och att ett centralt räddningstjänstforum ska öppnas under året.

– Regeringen anser också att ansvarsfördelningen för den statliga räddningstjänsten bör prövas, sa Odén.

 

Från publiken frågades hur likvärdigt skydd ska tolkas, om det ska vara helt likvärdigt i egna kommunen eller i jämförelse med andra.

Magnus Nygren, MSB, svarade:

– Vår tolkning är att skyddet kan variera mellan olika tätorter i en kommun. Däremot ska skyddet vara likvärdigt på olika orter i landet som är jämförbara med varandra när det gäller befolkning, verksamheter, risker med mera.

 

Magnus Nygren konstaterade att skyddet i en kommun i huvudsak kan delas in i tre delar: förebyggande arbete, vad den enskilde klarar samt räddningstjänst.

– Man kan inte hävda att man med förebyggande arbete byggt bort risker och inte behöver räddningstjänst. Man måste ha alla tre egenskaperna, men förhållandet mellan dem kan skilja.

 

Hur får man likvärdigt skydd?

Peter Forsström, länsstyrelsen Dalarna, konstaterade att alla behöver bli bättre på att analysera risker:

– Titta på tidigare händelser. Gå djupare i statistiken och granska vilka som drabbas, exempelvis kön eller ålder. Gör jämförelser med andra kommuner. Väv också in kommunens framtidsplaner. Dessutom är det viktigt att jämföra kommunens önskade förmåga med den faktiska och hur man jobbar med den eventuella skillnaden.