Diskussionerna startar kring rasism, men glider över till hur det är att vara människa och brandman.

Skiftlag 1 på Södertälje brandstation slår sig ner för en övning i projektet Självklart!

 

Byggjobbaren i filmen skäller över alla polacker som jobbar svart. En arbetskamrat tiger besvärat medan en annan blir förbannad och går därifrån.

Först när han har gått berättar han som varit tyst att killen som gick har en polsk mamma.

– Jag skulle ju ha känt mig väldigt ångerfull ifall det var jag som hade snackat sådär, säger Daniel Nilsson.

 

Snabbt går samtalet vidare till hur människor beter sig mot varandra överhuvudtaget.

Hur ska man höra av sig till en barndomsvän som har cancer, men som man inte är så nära längre? Den ”råa men hjärtliga” jargongen, hur påverkar den självkänslan hos den som ofta pikas?

Och hur mycket kan en brandman hålla isär sitt privata jag och sitt yrkes jag?
– Precis när farsan hade gått bort fick vi ett hjärtstoppslarm, det var inte kul, minns Lars Luthin.

 

Arbetsledaren Anneli Hadelöv leder diskussionerna. Hon berättar om olyckan på Ekerö när två unga män dog efter att ha åkt på motorhuven.

– Jag var chef när vi åkte på larmet. Jag var noga med att kolla hur de andra mådde efteråt, men ingen tänkte på att fråga mig.

 

Under projekttiden ska alla göra sju övningar, i stil med den här diskussionsövningen. I projektet ingår också att inventera den fysiska arbetsmiljön. Finns det omklädningsrum för kvinnor? Är de i så fall lika bra som männens?

Väggarna i konferenssalen pryds av foton på pensionerade brandmän och chefer: Håkan, Nils, Karl, Ulf, Bengt...

Att öka mångfalden i rekryteringen är ett långsiktigt mål för de tre räddningstjänster som deltar i projektet Självklart.

 

Förmodligen är det just detta med rekrytering som ligger bakom att hela 34 procent av medarbetarna i en inledande enkät sa att de tycker att jämställdhets- och mångfaldsarbetet är diskriminerande.

En tolkning är att många är oroliga för att det i framtiden blir svårare att få jobba i räddningstjänsten för den som är man med helsvensk bakgrund.

 

När projekttiden snart är slut finns det fortfarande motstånd kvar, men det har minskat. Nästan 80 procent av medarbetarna bedömer att motivationen för frågorna har ökat.

Severiyos Ecer tycker att utbildningen är bra.

– I en övning fick vi gå igenom en massa ord. Diskriminering, queer, hen, ålderism… Jag visste inte att det fanns, jag visste inte att man kan bli diskriminerad på grund av ålder.

 

Han är syrian, en grupp som det finns många av i Södertälje, men få i räddningstjänsten.
– Jag får mycket frågor från kollegorna: ”Varför går ni så mycket i kyrkan, varför gör ni så eller så?” Dom har inte haft nån att fråga förut.

 

Samori William rekryterades precis som Severiyos Ecer till Södertörn för tre år sedan.

Samori William tror att jargongen ändras, både genom projektet och genom det faktum att fler med utländsk bakgrund börjar jobba i räddningstjänsten.
– Att jag är närvarande gör att folk inte pratar på ett sätt som de kanske skulle ha gjort annars.

 

Ungefär på samma sätt som få pratar nedsättande om polacker i fall de vet att arbetskompisen har polskt påbrå.

Henrik Jarméus är arbetsledare och anställdes år 2003.

– Normen var vita, heterosexuella män som hade hållit på med bollsport. Jag tillhör normen och reflekterade inte över det då. Nu förstår jag att den kvinnliga kollega som anställdes samtidigt har blivit ifrågasatt på ett sätt som vi män aldrig har blivit.

 

I förlängningen berör räddningstjänsternas arbete för mångfald och mot fördomar många fler än dem som själva jobbar där.

– Vi måste få in mer kunskap om kulturer och mer språkkompetens om vi ska kunna nå ut i samhället med våra kunskaper om hur man skyddar sig mot olyckor.

– Det är två delar. Bemötandet av varandra är en del. Hur vi bemöter dem vi är till för är en annan del. Jag tror verkligen att delarna hänger ihop, säger Henrik Jarméus.

 

Vid halvårsskiftet upphör projektbidraget från Europeiska Socialfonden.

– Nu arbetar vi med att ta fram en plan för att driva frågorna vidare efter det. Det är självklart att offentliga myndigheter ska jobba med jämställdhet och mångfald, säger Ann-Sofi Johansson, projektledare för Självklart!