Olsson, Nässlander och Jonsson-Det behövdes en kraftsamling inom vissa områden och vi vill få ett enat fokus över hela landet, sa Helena Nässlander, MSB, på Kem 2011.

Aktuellt tema för verksamheten är risker med strålkällor. Kemkoordinatorerna deltar i en kartläggning av strålkällor.

- Det är viktigt att återkommande hämta uppgifter från Strålsäkerhetsmyndigheten, få in uppgifter om nya tillstånd. Och kartläggningar behöver ofta uppdateras. Exempelvis kan ett sjukhus byggas om och då kan strålkällor ha flyttats, sa Anders Jonsson, räddningstjänsten Umeå och kemkoordinator i Västerbotten.

 

Hur många strålkällor finns i er kommun?

- 10-15 stycken. Främst på sjukhus och industrier. En överraskning vi fick vid kartläggningen är att riskavståndet till strålkällorna är kort.

I Västerbotten har Anders Jonsson varit med och tagit fram utbildningsmaterial och underlag för insatsplanering, och hjälper till med beräkningsverktyg för riskavstånd.

- Många tycker det här är ett bortglömt ämne och att olyckor med radioaktiva ämnen sällan inträffar. Men strax före jul hade vi en sådan olycka i en gruva i Norrbotten, sa Daniel Olsson, kemkoordinator från Luleå.

MSB finansierar verksamheten med kemkoordinatorer, har avtal med kommunerna om resursen och betalar de tio veckor om året som koordinatorerna beräknas behöva ägna åt uppgiften.

- Syftet är att höja kunskapen om farliga ämnen, öka möjligheten att förbereda sig för kemolyckor. Kemkoordinatorerna ska stödja kommunernas arbete att planera och förbereda, ta initiativ till utbildning och övning. De är i sin roll inte operativa, men kan förstås vara det i egna kommunen, sa Helena Nässlander.

Nästa tema för kemkoordinatorerna blir olyckors miljöeffekter.