I början av juni disputerade Mathias Ericson på sociologiska institutionen vid Göteborgs universitet. Hans avhandling bygger på fältstudier och intervjuer med brandmän i fyra arbetslag på tre olika stationer. Samtliga arbetslag bestod uteslutande av män.

 

De intervjuade betonar hur oerhört nära brandmän kommer varandra när de äter och sover tillsammans på stationen. Flera säger att gemenskapen och närheten är ofrånkomlig genom att arbetstiderna är speciella och att de tillsammans rustar sig för att hantera olyckor.

Samtidigt kommer det fram att närheten ändå är skör. Så skör att den hotas om kvinnor skulle komma in.

 

De intervjuade säger uttryckligen att det där med att sova ihop, äta ihop och jobba ihop, det skulle aldrig fungera om kvinnor ingick i  arbetslaget.

– Det har varit mycket diskussion om fyskraven, men jag tror inte att det är där problemen ligger egentligen. Jag tror att man tar fram de argumenten för att skydda att det är väldigt bekvämt att alla är lika. Om någon inte passar in i gruppen så är det inte gruppen det är fel på, utan det är individen som får jobba någon annanstans, påpekar Mathias Ericson.

 

Intervjuerna som ligger till grund för avhandlingen gjordes innan de första SMO-utbildade kom ut på arbetsplatserna.

Nu arbetar Mathias Ericson i ett MSB-finansierat projekt som går ut på att undersöka hur SMO-studenterna har påverkat räddningstjänsten.

– Vad jag kan se hittills är att en hel del har förändrats sedan jag gjorde intervjuerna till avhandlingen. Framförallt finns en mycket större öppenhet till att arbeta förebyggande.