I kommunöverenskommelsen åtog sig kommunerna att sträva efter att uppnå fyra delmål för krisberedskapen: kunskap, planering, förmåga och geografiskt områdesansvar. För varje delmål finns kriterier för helt, delvis eller inte uppnått mål och i enkäten gör kommunen en självskattning.

 

Enkätsvaren visar att färre än hälften av landets kommuner helt nått målen inom något av de fyra målområdena.

 

Det framgår också att 51 kommuner saknar eller inte vet om de har en risk- och sårbarhetsanalys enligt Lagen om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap (LEH). Anmärkningsvärt enligt MSB med tanke på att det varit ett lagkrav sedan 2006 och att kommunerna fått statligt ersättning för uppgiften sedan fem år tillbaka.

 

Ett stort problem är att varken lagen eller kommunöverenskommelsen har tydliga regler för hur pengarna får användas och hur redovisningen till länsstyrelsen ska gå till.

 

Pengarna ska användas för förberedande åtgärder och är ett komplement till de resurser som kommunerna själva avsätter. Trots det uppger 81 kommuner att de delvis använder pengarna till annat än de är avsedda för. 82 kommuner säger att de sätter av mindre än en halv årsarbetskraft till den samordningsfunktion som krävs, vilket är mindre än vad det statliga ersättningen ska räcka till.

 

Tre kommuner är aktuella för minskad ersättning eftersom pengarna har använts fel. En kommun hade köpt in ett IT-system och en annan hade lagt mycket pengar på att gräva ner en reservkraftskabel.

 

Läs mer: Statliga krispengar används inte rätt