Det är slutsatserna i ett forskningsprojekt utfört på Högskolan Väst i

Trollhättan och finansierat av Räddningsverket. Forskarna Eric Carlström och Johan Berlin har intervjuat 80 personer och gjort 248 timmar observationer av de olika organisationerna i arbete.
 
Generellt sett fungerar arbetet på olycksplatser väldigt bra, menar forskarna. Men det finns en del problem, exempelvis vid stora och komplexa olyckor.

- Vi har sett exempel på att en organisation blir stående med händerna på ryggen, medan andra inte hinner med sitt uppdrag, säger Eric Carlström.
 

I många fall löser man det här genom improvisation. Poliser gör hjärtlungräddning, brandmän gör polisiära insatser och så vidare. Men forskarna menar att insatserna vid stora olyckor kan förbättras om man instrueras och övas i att gå över de vanliga yrkesgränserna. Detta ska inte ske i vardagslag, utan bara i speciellt kritiska lägen.

- När det bränner till måste man kunna kliva över yrkesgränserna utan att tveka. Vi förlorar liv om vi är för tröga i hanteringen, säger Eric Carlström.

 

Dagens samverkansövningar innehåller inte den här typen av moment. Samverkan är just nu ett modeord. Det förekommer i styrdokument på alla nivåer inom all offentlig förvaltning. Ingen vågar argumentera emot. Men på olycksplatser skapar vackra ord om samverkan problem. Personalen inom olika organisationer har förväntningar på att man ständigt ska hjälpa varandra med varandras arbetsuppgifter.

- Det blir till ett missnöje över att ingen lever upp till det som uttalas, säger Eric Carlström.
Missnöjet kan i sin tur skapa rivalitet och människor blir obenägna att ge varandra ett handtag. Istället borde man göra klart att det i normalfallet är bäst att organisationerna arbetar parallellt. När gränsdragningarna är tydliga, var och en gör sitt och man använder standardiserade tillvägagångssätt blir insatserna effektiva. Bara i undantagsfall ska man gå in i varandras yrkesroller.
Det är slutsatserna i ett forskningsprojekt utfört på Högskolan Väst i Trollhättan och finansierat av Räddningsverket. Forskarna Eric Carlström och Johan Berlin har intervjuat 80 personer och gjort 248 timmar observationer av de olika organisationerna i arbete.
 

Generellt sett fungerar arbetet på olycksplatser väldigt bra, menar forskarna.

Men det finns en del problem, exempelvis vid stora och komplexa olyckor.

- Vi har sett exempel på att en organisation blir stående med händerna på ryggen, medan andra inte hinner med sitt uppdrag, säger Eric Carlström.
 
I många fall löser man det här genom improvisation. Poliser gör hjärtlungräddning, brandmän gör polisiära insatser och så vidare. Men forskarna menar att insatserna vid stora olyckor kan förbättras om man instrueras och övas i att gå över de vanliga yrkesgränserna. Detta ska inte ske i vardagslag, utan bara i speciellt kritiska lägen.

- När det bränner till måste man kunna kliva över yrkesgränserna utan att tveka. Vi förlorar liv om vi är för tröga i hanteringen, säger Eric Carlström.

Dagens samverkansövningar innehåller inte den här typen av moment. Samverkan är just nu ett modeord. Det förekommer i styrdokument på alla nivåer inom all offentlig förvaltning. Ingen vågar argumentera emot. Men på olycksplatser skapar vackra ord om samverkan problem. Personalen inom olika organisationer har förväntningar på att man ständigt ska hjälpa varandra med varandras arbetsuppgifter.

- Det blir till ett missnöje över att ingen lever upp till det som uttalas, säger Eric Carlström.