Föreningens lokaler var avsedda för möten, kaffesamkväm med mera. De var inrymda i en egen brandcell på övre våningsplanet av en äldre industribyggnad av tegel och betong. De långsmala lokalerna omfattade cirka 40 x 10 meter och hade två utgångar, en vid vardera kortsidan.

Båda utrymningsvägarna var utåtgående och tydligt markerade med genomlysta skyltar. Enligt räddningstjänstens register var lokalerna godkända för upp till 150 personer. Dimensionerande för personantalet var utrymningsvägarnas antal och bredd.

Vid brandtillfället var lokalerna uthyrda i andra hand till vad som uppgavs vara en födelsedagsfest för ett par ungdomar. I verkligheten arrangerade de diskotekdans och sålde biljetter till alla som önskade.

Stämningen var god och det förekom ingen försäljning eller annat uppenbart missbruk av alkohol eller droger. Uppskattningsvis fanns det mellan 300 och 400 personer i lokalen när branden bröt ut.

Strax innan midnatt upptäckte några av besökarna som befann sig i närheten av nödutgångsdörren i lokalens södra ände att det luktade rök. När någon öppnade dörren för att undersöka orsaken vällde det in massor av tjock, varm brandrök i danslokalen.

Det brann uppenbarligen någonstans där ute i trapphuset i reservutgången. Dörren förblev stående öppen och rökutvecklingen tilltog.

De som stod närmast förstod genast det allvarliga i situationen och sökte sig åt entrédörren i andra änden av lokalen. Andra som befann sig längre från branden förstod inte faran och det blev genast trängsel.

När brandgaserna som vällde in i danslokalen genom den öppna bakdörren plötsligt antändes och gav en låga som slog in under taket bröt paniken ut på allvar.

Det nordligast belägna trapphuset hade hela kvällen använts som entré för gäster. Omedelbart innanför dörren mot trappan fanns ett bord av trä som biljettförsäljaren använde för sitt kassaskrin.

Bordet blev ett hinder som gjorde att utrymningen bromsades upp. Allt flera ungdomar tryckte på och plötsligt rasade det lilla bordet samman och det bildades en hög av krälande ungdomar som kämpade för att komma ut i trapphuset och bort från rök, eld och panikslagna kamrater som trängde på bakifrån.

Många av dem som befann sig längst bak i kön förstod att de måste söka sig en annan flyktväg. En bit in i lokalen från dörren mot trappan fanns ett litet kontorsrum. Det användes för kvällen som kapprum. Till en början gav det ett visst skydd mot den heta och giftiga brandröken.

Dessutom fanns där ett fönster som man kanske kunde fly ut igenom?

Ett trettiotal ungdomar sökte skydd där inne. Men rummets enda fönster satt nästan två meter upp på väggen och det fanns inget att klättra på. Genom att stiga på sina kamrater lyckades någon ta sig upp och krossa en ruta och ta sig ut.

Räddningstjänstens rökdykare lyckades också ta sig in och rädda några ungdomar innan hettan och de giftiga brandgaserna övermannade dem. Efteråt hittades 23 kroppar i det lilla rummet.

I samband med brandutredningen uppmättes entrédörrens fria öppning mot trapphuset. Det var en klassad branddörr av klass A60. Den öppnades utåt men eftersom en vägg var i vägen kunde den inte öppnas till mer än 90 grader.

Dörrbladets tjocklek gjorde så att den fria öppningen begränsades till 82 centimeter.

Tillsammans med resterna av det hoprasade biljettbordet uppstod ett hinder som gjorde att det blev en propp av människor i öppningen som kom att kosta många människors liv.

Några månader efter branden lyckades polisen få tag i tre ungdomar som erkände att de tagit sig in bakvägen till den bakre nödutgångstrappan där de anlagt brand i en massa stolar och bord som arrangörerna hade lagt ut i trapphuset.