Enligt LSO 2 kap. 2 § är ägare eller nyttjanderättshavare till byggnader eller andra anläggningar skyldiga att ha ett skäligt brandskydd. Den enskildes ansvar för brandskyddet har vare sig ökat eller minskat i och med LSO men det var lagstiftarens avsikt att den enskildes ansvar skulle förtydligas genom LSO. Detta gjordes bl.a. genom reglerna om skriftlig redogörelse, LSO 2 kap 3 §, som inte ska förväxlas med systematiskt brandskyddsarbete, SBA.
I det allmänna rådet om systematiskt brandskyddsarbete, SBA, betonas vikten av att den enskilde arbetar systematiskt med sitt brandskydd för att uppfylla de krav som ställs i LSO 2 kap. 2 §. För objekt med små risker och ett okomplicerat brandskydd kan det vara tillräckligt med en enklare form av egenkontroll som inte behöver dokumenteras. Behovet av systematik, egenkontroll och dokumentation styrs bland annat av komplexiteten på brandskyddet. Om brandskyddet är komplext med olika brandskyddsinstallationer som kräver underhåll och kontroll eller är beroende av flera personers agerande i händelse av brand, är det rimligt att den enskilde har en dokumenterad egenkontroll eller systematik för att brandskyddet ska ha en skälig nivå såväl idag som över tiden.
Kommunens tillsyn av brandskyddet bör dels omfatta den systematik eller egenkontroll som de olika brandskyddsåtgärderna på objektet kräver för att brandskyddet ska vara skäligt samt, om möjligt, en kontroll genom stickprov. Genom att visa på sambandet mellan eventuella brister i systematik/egenkontroll och brister funna vid stickproven bör tillsynsförrättaren kunna öka den enskildes förståelse för behovet av ett systematiskt brandskyddsarbete. Om tillsynen av SBA och eventuella stickprov inte indikerar några brister behöver man inte göra någon ”detaljbrandsyn”. Vi vill här också poängtera att kommunen inte på något sätt har ett ansvar för att genom ”detaljbrandsyn” garantera att tillsynsobjekten är säkra. Ansvaret för säkerheten åvilar ägare eller nyttjanderättshavare och kommunen kan inte krävas på skadestånd för sådana brister.
Finner kommunen att den enskilde har brister i systematik eller egenkontrollen avseende vissa brandskyddsåtgärder kan kommunen förelägga om att sådan systematik eller egenkontroll upprättas och dokumenteras. Föreläggandet bör då precisera vad den systematik eller egenkontroll som kommunen kräver ska innehålla samt motivera varför detta behövs ur brandskyddshänseende. Detta bör göras för varje specifik brandskyddsåtgärd där brister i systematik eller egenkontroll föreligger. Att mera allmänt rikta ett krav gentemot den enskilde om att ett SBA ska upprättas för hela verksamheten eller byggnaden utan att närmare precisera vilka åtgärder som avses och motivera vilka brister som finns i brandskyddshänseende låter sig inte göras. Det är kommunen i egenskap av tillsynsmyndighet som har bevisbördan för påstådda brister.
MSB anser inte att det skulle föreligga någon form av motsatsförhållande mellan ambitionen att den enskilde ska arbeta systematiskt med sitt brandskydd och kommunens möjlighet att bedriva en effektiv tillsyn. Det är MSBs uppfattning att det systematiska brandskyddsarbetet är en faktor som underlättar för kommunen att inrikta sina resurser mot de objekt och verksamheter som har störst behov av tillsyn. För att tillsynen ska bli mer likvärdig över landet samt för att förtydliga en del förutsättningar arbetar MSB för närvarande med en tillsynshandbok inom området.