Erfarenhet

Vandrande elström

En villaägare skulle ta upp ett valv i en innervägg på bottenvåningen i sin en och en halvplans villa. Väggen var av tegel med puts på ena sidan.

För att kontrollera om det fanns några elektriska ledningar inne i väggen plockade han bort några av tegelstenarna innan han borrade hål och började såga med en sticksåg.  

Röken lokaliserades till "kattvinden" där papper runt ett vattenledningsrör var delvis uppbränt.

 

 

 

 

 

 

 

 

Röken lokaliserades till "kattvinden" där papper runt ett vattenledningsrör var delvis uppbränt. Foto: Räddningstjänsten Landskrona.

 

Men efter bara några centimeters sågning försvann strömmen. Mannen gick ner i källaren för att kontrollera om någon säkring gått sönder. Men alla säkringar var hela.
 
Efter cirka 15 minuter påpekade hans fru att det luktade bränt på övervåningen. Vid taket syntes ett skimmer av brandrök. Paret ringde SOS Alarm samtidigt som de försökte lokalisera varifrån röken kom.  Det var inte lätt.


Först när räddningstjänsten tog hjälp av sin värmekamera kunde man lokalisera värmen till ett slutet utrymme inne på en så kallad ”kattvind” vid skarven mellan taket och en yttervägg. Där fanns ett vattenledningsrör som var isolerat med papper som hölls på plats med najtråd. Papperet var delvis uppbränt och det hade också börjat kola i en kutterspånsfyllning i bjälklaget.
 
Sambandet mellan mannens arbete med väggen på bottenvåningen och branden i ytterväggen på övervåningen var uppenbart. Det märkliga var att brandskadan fanns i en helt annan del av huset än där mannen hade försökt att såga.

För att ta reda på brandorsaken tog brandutredaren hjälp av två elektriker med erfarenhet av elbränder. Tillsammans kunde de konstatera att det trots villaägarens försiktighetsåtgärder fanns en elektrisk ledning inne tegelväggen. Ledningen var skyddad av ett metallrör. Röret var delvis avsågat och nolledaren var helt av. En av de tre faserna hade skadad isolering Fasledaren låg emot metallröret som därmed också blev strömförande. Mot röret låg i sin tur ett metallnät som fungerade som armering till putsen utanpå tegelväggen. För att sluta strömkretsen behövdes nu förbindelse med jord. Det fanns på ”kattvinden” där armeringsnätet fick (dålig) kontakt med najtråden runt vattenledningsrören.
 
Snacka om att elströmmarna är ute och vandrar.

Artikeln bygger på en rapport av Gert Andersson och Stefan Eriksson, räddningstjänsten Landskrona samt elektriker från Thulins elektriska, Lund.
 

Erfarenheter

  • Så kallade ”vagabonderande strömmar” kan ställa till brand och andra bekymmer på de mest oväntade platser.
  • En bra värmekamera kan vara till god hjälp för att upptäcka var ledningarna har förhöjd temperatur.
  • En jordfelsbrytare känner hur mycket ström som passerar ut genom fasledarna och vad som kommer tillbaka genom neutralledaren. Om skillnaden är för stor bryter den strömmen. Den är ett utmärkt komplement till de vanliga säkringarna.
  • En jordfelsbrytare hade med största säkerhet förhindrat detta brandtillbud.