”Räddningstjänsten skall…” och ”räddningstjänsten måste…” återkommer ständigt från personer som predikar förändringar och nytänkande inom ”räddningstjänsten”.

Men någonstans har de glömt att räddningstjänst är en uppgift som kommunen är skyldig att verkställa när fyra kriterier är uppfyllda enligt LSO.

 

Kommunen är bara skyldig att ha en organisation som kan utöva räddningstjänst, inga krav att just räddningstjänsten som verksamhet ska finnas.

Det skulle lika gärna kunna vara ett uppdrag som kommunen valt att låta exempelvis personal från parkavdelningen eller gatukontoret sköta om rätt förutsättningar skapats.

 

Att ständigt älta att ”räddningstjänsten skall” enbart cementerar en konservativ kultur och stärker den felaktiga uppfattningen att räddningstjänsten måste finnas. Detta hämmar mer kostnadseffektiva lösningar och driftformer.

Prislappen per räddningsinsats som verkligen uppfyller LSO:s krav blir enorm om man ser till verksamheten som helhet (gäller insats med heltidspersonal).

 

Medan övriga samhället ständigt ändras och får nya krav på effektiviseringar har ”räddningstjänsten” klarat sig. Troligen på grund av samhällets okunskap och avsaknad av insyn.

Frågan ställs sällan om någon som är väldigt bra på det de gör i dag även skulle kunna tillhandahålla en organisation för räddningstjänstuppdrag – utan att grunduppdraget eller att kvalitén på räddningsinsatserna blir lidande.

Ungefär som deltidsräddningspersonalen har det i dag: väldigt duktiga på sin uppgift hos huvudarbetsgivaren, samtidigt som de gör ett gott jobb när larmet går.

 

Det måste finnas mängder med arbetsuppgifter som skulle kunna kombineras med att ingå i en räddningsorganisation. Detta till skillnad från dagens synsätt där vi skapar extra uppgifter som det finns proffs som skulle göra bra mycket bättre om skattepengarna hamnade där i stället.

Man kan ju fråga sig varför det inte sker någon utveckling eller granskning.

 

Under min tid med kommunal lön har jag tyvärr fått en känsla av att MSB verkar ha lagt ut utveckling av LSO-efterlevnaden på entreprenad till Brandskyddsföreningen och dess konferenser.

Det främjar knappast nytänkande när Brandskyddsföreningen har som slogan ”i samverkan med räddningstjänsten”. Särskilt som finansieringen delvis kommer från utbildningsverksamheter som genomförs av ”räddningstjänsten” med Brandskyddsföreningen som mellanhand.

 

Med en verksamhetsidé som ”vi väcker frågor, agerar kraftfullt och bildar opinion” har jag haft stor tilltro till och litat på att Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) opartiskt skulle bevaka denna typ av frågor.

Tilltron försvann efter att jag för något år sedan lyssnade på ett seminarium som handlade om någon annan än ”räddningstjänsten” skulle kunna genomföra räddningstjänstuppdragen i kommunerna.

Vid seminariet deltog en företrädare från SKL som lade locket på genom att bara hänvisa till lagtexten att ”den personal som ingår i en kommuns organisation för räddningstjänst skall vara anställd i egen eller annan kommun eller i ett kommunalförbund” i stället för att se möjligheter och eventuellt verka för en lagändring.

 

När jag sedan upptäckte att SKL sitter med i styrelsen för Brandskyddsföreningen försvann alla illusioner om viljan att väcka frågan om andra driftsformer.

 

Egentligen är det bara fantasin som sätter gränser. Ett litet axplock på idéer: varför skulle inte bilbärgarna kunna göra en del av det som vi gör vid trafikolyckor i dag? I kommunerna rullar bland annat spolbilar, skulle dessa kunna nyttjas som tankbilar etc?

Ambulansverksamhet går tydligen att privatisera, varför tog det stopp vid räddningstjänstuppdragen? Kan de olika intresseorganisationernas beroendeförhållanden förklara att utvecklingen av driftsformer stagnerat? 

 

Är de som förväntas vara neutrala mot politiken verkligen opartiska när det ser ut som det gör i dag? Frågan är hur många chefer inom ”räddningstjänsterna” som vågar sätta sin trygga position på spel och ärligt ifrågasätta verksamheten.

När den enda konkurrensen består i hybrisaktiga räddningstjänstförbund eftersom de i princip har monopol på att utöva räddningstjänstuppdragen för en kommuns räkning. Hur sund är denna konkurrens?

 

Låt oss slippa höra ”räddningstjänsten skall/måste/kan…” från talare på konferenser framöver och låt inte egna politiska och ekonomiska intressen stå i vägen för en bredare utveckling av kostnadseffektiv räddningstjänstutövning i Sverige.

Tänk vad spännande det vore om MSB ville ta en aktivare roll som inspiratör för att stötta kommunerna i hur LSO ska efterlevas och tolkas enligt de nationella riktlinjerna. Kanske till och med driva frågan hur vi skapar kostnadseffektiva lösningar och lyfta fram tankar och saklig information till politiken om eventuella för- eller nackdelar med statliga eller privata driftformer.

 

Det är dags att släppa taget om det gamla; våga tänka om och inse att dagens driftformer av ”räddningstjänsten” inte är enda sättet att säkerställa en kostnadseffektiv räddningsorganisation.