2011-02-23 kl 07:27

Rökdykaren som räddade sopkärlet

Grubblerier från TV-soffan: varför definierar brandmän sig som rökdykare? På vilket sätt är det rökdykning att släcka ett sopkärl?

Tankar en tisdagskväll.

Jag slog precis på TV:n och hamnade på ”112 – på liv och död”, och hör som första replik angående en brand i ett sopkärl eller vad det nu var för något litet (brand ej i byggnad):

”Min uppgift som rökdykare är att... ja, släcka. På med så mycket vatten som möjligt.” Men vänta. Vadå rökdykare? På vilket sätt är det rökdykning att släcka ett sopkärl?

Man definierar alltså sig själv och sin roll efter något som sker ytterst sällan. Rökdykare 1, rökdykare 2, rökdykarledare... Snacka om att förstärka bilden om att det är rökdykare man är.

Tänk om jag skulle identifiera mig som något jag gör en bråkdel av tiden. Jag bloggar nog mer procentuellt sett än vad en enskild brandman rökdyker. Jag kanske ska börja presentera mig som det istället?

Jag har en tjejkompis som på krogen har träffat på killar som har presenterat sig som rökdykare. Hon är lite initierad i vår värld så hon hade ställt en motfråga om det var brandman han menade. Ja, det också, men nej, han var rökdykare. Jag skrattade gott när jag hörde det men undrade vad han egentligen ville ha sagt med det.

För någon månad sen fick jag ett mail från en av våra styrkeledare där han frågade om det inte var dags att byta ut titeln brandman till något mer lämpligt. Jag gillar tanken. Vi gör så mycket mer än bara åker på bränder. Förra året åkte vi t ex på dubbelt så många trafikolyckor som brand i byggnad, men inte kallar vi oss ”säkerhetsman” eller ”verktygsman” eller något liknande för det. Kanske borde det vara mer relevant.

Dessutom ville han ha ett byte också på grund av att brandman indikerar att det är en man. Dock är det väl, har jag lärt mig, ett av de ord som anses könsneutrala.

På en av våra brandstationer har man envist kvar en skylt där det står att ”rökdykning är den farligaste arbetsuppgiften man kan utföra i Sverige” eller något liknande, i alla fall ett citat från Arbetsmiljöverkets regelverk. Synd att man inte har fortsatt citera, för därefter kommer något om att man därför bör undvika att rökdyka så långt bara bara kan och istället hitta alternativa metoder. Men det var tydligen inte lika intressant.

Den där tavlan – en utskrift som är inramad – har jag och andra kollegor med mig tagit ner flera gånger, men likt förbaskat åker den upp igen. Varför? Är det den identiteten man vill ha? Det borde väl inte vara något att skryta med att man jobbar på ett farligt sätt. Vilket annat yrke vill framhäva riskerna med sitt jobb?

Borde man snarare inte göra som det just står i fortsättningen i texten istället var väldigt mån om att hitta ett bra sätt att hantera risken istället, så att det inte är farligt. Och hur farligt är det egentligen? Om det är farligt, har vi inte arbetat fel då? Då ska vi inte göra den rökdykarinsatsen överhuvudtaget.

Varför presenterar man sig alltid för varandra på kurser etc med att berätta, ofta i första meningen, hur länge man har jobbat? Många har börjat som brandmän före jag föddes och samma situation har många av våra chefer. Är antal anställningsår avgörande? Är det det vi ska mäta oss sinsemellan med?

Är det som en av mina kollegor på brandmästarkursen sa när vi samövade med dem på Revinge när jag gick utbildningen där, att ”många har kanske jobbat 25 år men man har egentligen ett års erfarenhet 25 gånger”.

Det är upp till en själv och arbetsgivaren att man utvecklas. Det behöver inte ha något med ålder att göra. Nåja, det där var lite funderingar som kom, allt bara för att jag satte igång TV:n vid fel (?) tillfälle.  

Sandra Danielsson