2012-04-12 kl 11:14

Vår kompetens är i fara

Har följt den senaste diskussionen om vår utbildning lite perifert. Jag borde följa den mer noggrant, både chef för en räddningstjänst eller som gammal lärare, kursansvarig och skolchef på Räddningsverket. (Inte många som har alla de perspektiven :-) ).

Oavsett MSB:s beskrivningar i olika dokument, budgetfördelning internt inom MSB och kommunens/räddningstjänstens eget ansvar för kompetensutveckling så är det min uppfattning att svensk räddningstjänstkompetens backar idag.

Mot slutet av 70-talet och början på 80-talet identifierades flera svagheter och kompetensbrister inom svenskt brandförsvar (som det hette då). Man bävade inför hur de lokala räddningstjänsterna skulle kunna hantera de utmaningar som den kommande räddningstjänstlagen innebar. I regeringens proposition 1984/85 om ledning av befolkningsskyddet och räddningstjänsten kan man läsa om dessa farhågor, men framförallt om hur svensk räddningstjänst ska utvecklas. Både vad avser organisation och utbildning.

Detta ledde till en nationell och gemensam utbildning för räddningstjänstens personal som saknade motstycke någonstans i världen. Utbildningen länkade också succesivt till den forskning som bedrivs inom hela räddningstjänstområdet, från brandförlopp och byggnadskonstruktioner till metoder, taktik, ledning och ledarskap. En koppling som präglar all modern undervisning och som i princip är omöjlig att åstadkomma med lokala eller regionala utbildningar. Även metoder och teknik utvecklades under dessa år, framförallt på skolorna i mötet mellan kursdeltagare och engagerade lärare.

Jag skrev en debattartikel i Sirenen (2008/7) som avslutas med följande stycke:

"Den kommunala räddningstjänsten kan hamna i ett kompetensvakuum, dels när det gäller förmågan att leda insatser, dels möjligheten att rekrytera de brandmän vi behöver för att klara uppdraget enligt Lag om skydd mot olyckor. Så trots alla vällovliga ambitioner anser jag att det finns en risk att vi är på väg att hamna i en situation som liknar den vi hade i början på 80-talet, när det rådde obalans mellan uppdraget och förmågan. En situation som då präglades av låg och ojämn kompetens att leda och genomföra insatser, med brister i såväl säkerhet som resultat."

Den känns fortfarande aktuell och då som nu anser jag att det är statens ansvar att utveckla och erbjuda vidareutbildningar, fortbildningar och "refreshers" för räddningstjänstens personal , liksom det var i början av 1980-talet.

Per Widlundh
förbundsdirektör Räddningstjänsten Syd