Den här webbplatsen använder cookies för att ge dig en så bra upplevelse som möjligt. Genom att klicka på "Jag förstår" samtycker du till att cookies används. Jag förstår, stäng

Har inte alla rätt till skäligt brandskydd?

Åtgärder krävs för att minska riskerna för de som vårdas i hemmet och som löper allra störst risk att omkomma till följd av brand anser Räddningstjänsten Storgöteborg.

Publicerad: 2018-10-02

Det kan tyckas vara förhållandevis få som dör till följd av brand i Sverige, men vissa grupper är särskilt utsatta och enligt Lagen om skydd mot olyckor, LSO, har alla rätt till ett skäligt och likvärdigt brandskydd. Räddningstjänsten Storgöteborg, RSG, anser att samhället inte tycks agera med den enskildes bästa för ögonen.

2010 tog MSB fram "En nationell strategi för att stärka brandskyddet genom stöd till enskilda". Visionen är att "Ingen ska omkomma eller skadas allvarligt till följd av brand". Man vet att äldre och funktionshindrade är överrepresenterade i dödsbrandsstatistiken samtidigt som allt mer vård och omsorg sker i det egna hemmet. Individanpassat brandskydd kan visserligen förbättra brandskyddet för den enskilde och MSB har tagit fram vägledning för det arbetet. RSG, bedömer dock att de föreslagna åtgärderna som kan vidtas i hemmet inte kan kompensera för avsaknaden av möjligheten att utrymma. Åtgärderna bygger dessutom på den enskildes samtycke.

RSG arbetar allt mer aktivt med att minska antalet dödsbränder och bränder med allvarliga konsekvenser. Som ett led i att lyfta upp medvetenheten kring utsattheten hos vissa grupper och svårigheterna med det förebyggande arbetet skrev RSG nyligen en debattartikel. Den publicerades i Göteborgs-Posten 23 augusti, "Äldre och funktionshindrade riskerar att bli innebrända".
Två nyligen presenterade rapporter visar också på problemen med att bedriva vård och omsorg i det egna hemmet.

Ur: "Mot en evidensbaserad nollvision kring bostadsbränder" som finansierats av MSB:
"Även boendepolitiken kan behöva diskuteras och omprövas av motsvarande skäl. Kvarboendeprincipen har accentuerats under senare tid inom såväl äldreomsorg som psykiatri och somatisk hälso- och sjukvård. Ålderdomshem, mentalsjukhus och andra institutioner har lagts ned till förmån för vård i hemmet. Det senaste inslaget i denna riktning är förslaget om förläggning av viss slutenvård till bostaden. I ljuset av den forskning som har redovisats är detta en mycket bekymmersam utveckling som innebar att redan sårbara människor utsätts för uppenbara dödsrisker på grund av sitt kvarboende. Den egna bostaden är vanligen en säker och trygg plats för den som besitter normala förmågor, men kan vara en dödsfälla för den som inte gör det. Det handlar inte uteslutande om brand, utan även om fallskador, kvävningsrisker, överdosproblematik, suicidalitet och liknande.
Preventionsmöjligheterna för den målgrupp som utkristalliseras är idag begränsade. Åtgärder som syftar till att stärka den enskildes handlingsförmåga saknar i hög grad relevans. Istället behöver man söka lösningar i boendeform, socialt stöd, "förlåtande system", samt effektiviserad räddningstjänst och akutsjukvård. För att ytterligare hindra dödsfall och allvarlig skada krävs nytänkande och lärande "utanför boxen" med ökat fokus på sociala och medicinska aspekter samt ökad delaktighet från dessa kompetensområden i brandskyddsarbetet."

Ur: "Riskreducerande åtgärder för dödsbränder i bostäder" som finansierats av MSB. Bland åtgärder för MSB att fokusera på, nämns bland annat:
"Förbättra brandskyddet för människor som vårdas i hemmet
Människor som vårdas i hemmet utgör en allt större grupp. Dessa behöver åtnjuta det brandskydd som de skulle ha haft om de istället bott på särskilt boende samt även, i fallet med sängliggande rökare, säng som har provats enligt de krav som finns för brandutsatta vårdmiljöer."

Det åligger räddningstjänsterna att förebygga skador till följd av brand. Vi på RSG känner en frustration över att inte bättre kunna minska riskerna för de som vårdas i hemmet och som löper allra störst risk att omkomma till följd av brand. Konkreta åtgärder krävs, för de som ligger ensamma i hemmet har inte tid att vänta.

Frågor till MSB:
1. Hur anser MSB att samhället ska agera när åtgärder, inom ramen för individanpassat brandskydd, inte kan kompensera för avsaknaden av möjligheten att utrymma och nå upp till det skydd den boende skulle haft i ett särskilt boende?
2. Varför använder MSB begreppet "rimligt brandskydd" i vägledningen för individanpassat brandskydd, för alla har väl rätt till ett skäligt brandskydd?
3. Vad kommer MSB att göra i närtid för att se till att frågan hamnar på bordet hos de som behöver agera?

Marcus Örnroth
Brandinspektör och gruppledare, Enheten för brandskydd och tillsyn
Räddningstjänsten Storgöteborg

MSB svarar direkt

Marcus Örnroth
blog comments powered by Disqus
Om tidningen

Tjugofyra7 bevakar utvecklingen inom Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps ansvarsområden och ska stimulera till debatt i dessa frågor. Enbart Ledaren är att betrakta som MSBs officiella linje.

Kontakt
Redaktionen