Den här webbplatsen använder cookies för att ge dig en så bra upplevelse som möjligt. Genom att klicka på "Jag förstår" samtycker du till att cookies används. Jag förstår, stäng

Nu får Jill Jingbrant förverkliga det hon tror på

Mindre hierarki, mer inflytande från personalen och sunt förnuft.
Efter en karriär inom polisen fick Jill Jingbrant möjlighet att förverkliga det hon tror på — hos räddningstjänsten.

Publicerad: 2020-06-10
Som 60-åring lämnade Jill Jingbrant Polisen för räddningstjänsten. Foto: Maria Hansen

Det är fyra år sedan Jill Jingbrant lämnade tjänsten som lokalpolisområdeschef i Storgöteborg Syd för att bli förbundsdirektör i Södra Älvsborgs Räddningstjänstförbund, Särf. Då hade hon jobbat inom polisen större delen av sitt liv, bortsett från två år som säkerhetschef på Casino Cosmopol i Göteborg och lika lång tid på Friskis & Svettis kansli.

Egentligen längtade hon inte bort från Polisen men när räddningstjänstförbundet sökte en förändringsledare kunde hon inte låta bli att söka. Jill har alltid velat skapa en medarbetardriven verksamhet. Eftersom Polisen är nationell var det svårare att genomföra förändringar där, även om det skedde i mindre skala.
– På räddningstjänsten är man mycket närmare politikerna och personalen. Nu har jag för första gången fått lov att fullfölja mina idéer helt och hållet. För att raljera lite: vill jag ha rosa brandbilar kan vi ha det. Rosa polisbilar hade ju inte gått, konstaterar hon.

Från början var Jills dröm att bli idrottslärare, vilket hon jobbade som i två år. Sedan hölls det uttagningar till Polishögskolan på träningsanläggningen hon var knuten till och hon tänkte ”varför inte?”, eftersom det passade in i hennes planer på att läsa vidare.
Trots att lärarkarriären blev kort har idrotten påverkat henne enormt, inte minst när det gäller tillsammansprincipen.
– Jag hade världens bästa idrottslärare i grundskolan. Hon gick klädd i kjol och blus och var väldigt bestämd. Även om hon inte deltog själv så var hon en god pedagog, som fick oss elever att utföra saker efter bästa förmåga. Det är det som gott ledarskap handlar om.

Jill är medryckande, yvig i gesterna och gillar att prata och rita samtidigt. Det första hon gjorde när hon tillträtt tjänsten som förbundsdirektör var att åka runt och träffa majoriteten av de nästan 500 medarbetarna, som är fördelade på 24 brandstationer i sex kommuner. Hon visade dem en bild på några paradisöar i Söderhavet och förklarade hur hon ville bygga broar mellan dem.
– När jag ställer mig framför grupper och får gensvar, då är det lycka, utbrister Jill.
För gensvar, det fick hon. Brandmannen Marcus Aronsson har tjugo år i yrket och öser lovord över sin chef. Han har aldrig trivts så bra som nu och säger att han och de andra tidigare kunde gnälla i timtal, utan möjlighet att påverka utvecklingen. Enligt honom är stämningen numera helt annorlunda, något Marcus och kollegorna pratar en hel del om.

I samband med att Jill träffade de anställda undersökte hon styrkor, svagheter, möjligheter och hot genom en så kallad swot-analys.
– Först och främst ville jag vaska fram det som var bra, inte bara se hålen i osten. Vad var personalen tacksam och stolt över? De har en enorm yrkesstolthet som jag vill ta tillvara på.
Enligt Jill blev det tydligt att bristen på ledning, styrning, kommunikation och samverkan var orsaken till problemen. Hon är noga med att inte racka ner på sina föregångare utan påpekar att allt har sin tid. Därför väljer hon att kalla förändringarna för organisationsjusteringar, snarare än omorganisationer.
Det nya konceptet togs fram i partssammansatta arbetsgrupper. Eftersom gensvaret inte bara var stort från de anställda, utan också från politikerna, gick omställningen ganska snabbt.
– Ett förändringsarbete kräver förstås ständig omsorg, så det gäller att vara uthållig och fortsätta.

Bland annat gjordes arbetsledarna om till lagchefer för att ge dem större befogenheter. Jill säger att det tidigare var ett hav av människor där egentligen ingen bestämde. Dessutom såg strukturerna på förbundets två heltidskårer, i Borås och Skene, olika ut.
De cirka 300 brandmännen på rib- och värnstationerna försågs med en ansvarig sektionschef som ska stödja och leda platscheferna.

En annan förändring som blivit en stor framgång är ämnesgrupperna. Det finns grupper inom brand, räddning, trafik, sjukvård, farliga ämnen, vatten, naturolyckor, teknik och ledning. Särf hade redan jobbat med metodutveckling i många år, skillnaden är att det tidigare var insatsledare och uppåt som var ansvariga. I dag kan en brandman vara det. Det handlar helt enkelt om rätt person på rätt plats, vilket enligt Marcus Aronsson har släppt skaparkraften fri.
Exempel på innovativa idéer som kommit från grupperna är ett pågående drönarprojekt och en förstudie kring ett robotprojekt.
– Jag har jättestort förtroende för min personal. Utan dem är organisationen ingenting. Det som är så fantastiskt med människor är att de kan tänka själva, jag behöver inte göra det åt dem. Jag tror på sunt förnuft, eget ansvar och att vi förstår varandra, förklarar Jill.

Ledning och styrning är oerhört viktigt i det medarbetardrivna utvecklingsarbetet. Jill påpekar att personalen ska veta varför de kommer till jobbet, vad de ska göra, de måste få uppskattning och ha någon som fångar upp deras tankar och idéer på ett strukturerat sätt.
Att du inte är brandingenjör, ser du det som en fördel?
– Det kan vara en fördel för personalen att jag inte stoppar fingrarna i syltburken när det handlar om saker jag inte vet något om. Om jag haft kunskapen hade jag nog lagt mig i mer. Jag sätter ingen prestige i att vara bäst, för det är jag inte här, säger Jill och slår ut med armarna.

En anledning till att hon helt vågar följa det hon tror på, bottnar i en fruktansvärd sorg. 2011 förlorade Jill sin 23-årige son i en bilolycka.
– Först ville jag också bara försvinna. På något sätt blev jag ändå ett bevis på att livet går vidare.
Ögonen tåras när hon berättar, men snart återvänder skrattet.
– Jag tror Särf och jag behöver varandra. Det blev en ömsesidig och utvecklande relation. I bilen på morgonen kan jag bli ledsen, särskilt om det spelas en sorglig låt, men så fort jag kommer in på stationen blir jag glad. De där paradisöarna jag pratade om förut — jobbet är mina paradisöar.

Chefsrollen var aldrig något Jill siktade på, utan ett resultat av att cheferna gav henne mer och mer förtroende. Hon kallar sig för en entreprenörssjäl som alltid tyckt om människor och inte gillar orättvisor. Under polisåren var Jill kontaktperson åt en familj som hade det svårt och övervakare åt en kvinna hon gripit.
– För att jobba inom blåljus bör du vara humanist. Man ska passa sig för att döma andra för man vet aldrig vad som ligger bakom. Det är något jag ser hos brandmännen också, att de är genuint omhändertagande.

Även om Jill åstadkommit mycket på bara fyra år, säger hon sig vara dålig på att stanna upp och reflektera — trots att Särf nominerades till Årets Räddningstjänst 2018 och Boråspersonalen fick Årets Blåljuspris 2019. Jill Jingbrant är helt enkelt inte typen som lägger upp benen på soffbordet och bara njuter, utan är alltid på jakt efter nästa förbättring.
– När jag pratar om Särf-resan inser jag att vi har kommit en bra bit. Jag är 64 år — att få lov att förverkliga mina idéer på vad som antagligen är mitt sista jobb innan pensioneringen är fantastiskt!

Maria Hansen

Jill Jingbrant

Namn: Jill Jingbrant.
Ålder: 64 år.
Gör: Förbundsdirektör i Södra Älvsborgs Räddningstjänstförbund.
Bor: Mölndal.
Familj: Sambo, två söner, varav en i himlen, och hund.
Bakgrund: Idrottslärare och polis. Åkte radiobil i åtta år, har jobbat som biträdande polisområdeschef i Storgöteborg, varit Polismyndighetens förvaltningschef i Västra Götaland och arbetat på regionpolischefens stab, bland annat. Var senast lokalpolisområdeschef i Storgöteborg Syd.
Intressen: Friskis & Svettisledare sedan 30 år. Resor ("men är ingen playa-liggare"), musik, Västkusten, mat, film och böcker.
Om räddningstjänstens framtid: "Min övertygelse är att räddningstjänsten ska ligga kvar som kommunalt ansvar. Däremot vill jag se större samsyn när det till exempel gäller organisation och uppföljning, systemledning och utlåning av personal".
Om jämställdhet och mångfald: "Vi jobbar kontinuerligt med att rekrytera personal som i dag är underrepresenterade inom vår räddningstjänst. Ett samarbete har inletts med två gymnasieskolor med start i höst, i Skene (yrkesförberedande) och Borås (högskoleförberedande) som kombinerar räddningstjänstutbildning i några av deras gymnasieprogram. Efter det första antagningsbeskedet på en av gymnasieskolorna är 10 av 12 elever kvinnor".

blog comments powered by Disqus
Om tidningen

Tjugofyra7 bevakar utvecklingen inom MSBs ansvarsområden och ska stimulera till debatt i dessa frågor. Enbart Ledaren är att betrakta som MSBs officiella linje.

Kontakt
Redaktionen