Den här webbplatsen använder cookies för att ge dig en så bra upplevelse som möjligt. Genom att klicka på "Jag förstår" samtycker du till att cookies används. Jag förstår, stäng

Räddningstjänsten kan göras ansvarig för sanering

Både Lagen om skydd mot olyckor (LSO) och miljöbalken kan aktualiseras vid en släckinsats. Det klargör MSB i en rätts-PM efter domstolsutslag i Hamre-fallet.

Publicerad: 2020-06-11
Efter branden i Hamre 2015 fälldes ett viktigt avgörande när Miljööverdomstolen slog fast att räddningstjänsten är verksamhetsutövare vid en insats. Det innebär att kommunen kan åläggas ett saneringsansvar ­— oavsett om vatten eller släckskum använts.

Miljööverdomstolen har i Hamre-fallet slagit fast att kommunen genom räddningstjänsten är verksamhetsutövare vid en insats.

Det innebär att räddningstjänsten alltid kan få ansvar att sanera om släckinsatsen orsakat en skada — oavsett om skum använts eller inte.

Storstadskårerna har i kontakt med MSB uttryckt stor oro för konsekvenserna av rättspromemorian. Måste allt släckvatten samlas in och destrueras?

Kommer kostnaderna för det att leda till att räddningstjänster avstår från att släcka?

— Det som tydliggörs i promemorian är att det numera i praxis är klargjort att en kommun kan betraktas som verksamhetsutövare enligt miljöbalken och genom det har ett ansvar efter en räddningsinsats om det uppstått en skada. Det kan handla om att vidta miljömässiga efterbehandlingar, säger Patrik Perbeck, enhetschef på MSB.

Inom räddningstjänsten har man ansett att LSO har företräde och att miljöbalken bara gäller i undantagsfall. Detta har förändrats genom de föroreningar av dricksvatten som brandsläckningsskum orsakat, framför allt kring övningsplatser.

— Den gängse uppfattningen har nog varit att det är LSO som är den lagstiftning man som räddningstjänst ska följa vid en räddningsinsats. Nu tydliggör vi att flera skyddslagstiftningar kan aktualiseras i samband med en insats, säger Patrik Perbeck.

Rättspromemorian är ett svar på en begäran från Storstockholms brandförsvar om klarläggande av vilket lagrum som väger tyngst, LSO eller miljöbalken.

Storstockholm tar i en skrivelse upp ett antal situationer där man tycker att LSO och miljöbalken delvis krockar, vad är viktigast — rädda den enskilde eller miljön?

Vidare att MSB har ett ansvar för hur räddningstjänsterna använder släckskum: "... det finns tydliga skillnader i hur utbildningen bedrivs i nutid kontra dåtid, men det är likväl MSB som utbildat oss i hur vi använder skum. Det sänds även till viss del dubbla budskap från MSB då man i vissa stycken anser att vi bör upphöra med skumvätskor men å andra sidan ger ut råd och riktlinjer för dimensionering av förmågan att producera skum för svensk räddningstjänst, exempelvis avseende bränder i polära vätskor."

I promemorian skriver MSB att båda lagstiftningarna innebär att liv, hälsa, egendom och miljö ska värnas när åtgärder vidtas. "Syftena är alltså förenliga med varandra och därför bör även miljöbalkens syfte kunna fungera vägledande vid en prioritering i en räddningsinsats."

Knäckfrågan har varit vem som anses som verksamhetsutövare, den som det brinner hos eller den som släcker. Tidigare har domstolar kommit till olika slutsatser men i och med miljööverdomstolens avgörande i Hamre-fallet anser MSB det klarlagt att kommunen genom räddningstjänsten är att betrakta som verksamhetsutövare vid en insats.

Under rubriken Bevisbörda sägs i promemorian att uppstår en skada och frågor ska prövas enligt miljöbalken "...är det verksamhetsutövaren som ska visa att de allmänna hänsynsreglerna i balken såsom kunskapskravet, försiktighetsprincipen och utbytesprincipen har iakttagits."

Gunno Ivansson
blog comments powered by Disqus
Om tidningen

Tjugofyra7 bevakar utvecklingen inom MSBs ansvarsområden och ska stimulera till debatt i dessa frågor. Enbart Ledaren är att betrakta som MSBs officiella linje.

Tillgänglighetsredogörelse

Kontakt
Redaktionen