November månad 2013 kommer att gå till historien som en av de stormigaste vi upplevt.

Filippinerna drabbades av en av historiens värsta tyfoner. Nio miljoner människor drabbades, ofattbart många.

Samtidigt har det internationella samfundet samlats för att diskutera klimatförändringar, konsekvenser av miljöutsläpp och sambandet med de allt mer frekventa extrema vädertyper som drabbar oss världen över.

Tyvärr har förhandlingarna även den här gången gått trögt, det är långt kvar till långsiktigt hållbara gemensamma lösningar.

 

Ändå kämpar filippinska företrädare på klimatkonferensen med tårar i ögonen för att kunna förmedla viljan att förbättra.

Det som raserats ska inte bara återställas, utan återställas till något bättre, som borgmästaren i Alfred Romualdez i Tacloban ska ha uttryckt saken.

 

Cyklonen Cleopatra på Sardinien skördade minst 17 människors liv och ett skyfall på Rhodos drabbade ön oväntat plötsligt.

Senare kommer debatten om man kunde ha gjort något annorlunda – varnat tidigare, byggt bättre, evakuerat utsatta områden?

 

Ur ett nationellt svenskt perspektiv har vi blivit bättre förberedda för att kunna klara påfrestningar som kraftfulla stormar. Sedan stormen Gudrun inträffade för nästan tio år sedan har nya rutiner kommit på plats för tidig varning.

Samverkanskonferenserna, som var en ny metod när MSB bildades för fem år sedan, sköts nu i allt högre utsträckning ute på respektive ansvarig länsstyrelse, tillsammans med regionala och lokala aktörer. Och Trafikverket kan numera ställa in tågen istället för att riskera att människor fastnar ute på strömlösa spår i stormen. Många människor tycks ha lyssnat på SMHI:s varningar och hållit sig inomhus när stormen Simone respektive stormen Hilde slog till.

 

Även på Europanivå är vi på väg att bli bättre förberedda genom införandet av en gemensam civilskyddslagstiftning.

Idag finns också en EU-gemensam resurs dygnet runt för att bevaka händelser, skapa en gemensam lägesbild och förmedla hjälp före, under och efter katastrofer och olyckor.

 

Vid den internationella insatsen i Filippinerna flyter samarbetet mellan MSB och svenska Försvarsmakten väl, i samspel med internationella aktörer, FN, olika hjälporganisationer och filippinska myndigheter.

 

I november publicerade Sveriges kommuner och landsting årets Öppna jämförelser – Trygghet och säkerhet, som visar på en positiv utveckling när det gäller kommunernas säkerhetsarbete – men samtidigt finns det oerhört mycket mer att göra.

Rapporten görs i nära samarbete mellan MSB och SKL för att lyfta fram goda exempel och inspirera kommunerna.

 

Två områden vill jag lyfta fram ur den som vi måste bli mycket bättre på. Det är dels att antalet fallolyckor fortsätter att öka. Det går att vända den utvecklingen genom ett systematiskt och medvetet förebyggande arbete, främst med äldres säkerhet.

Dels är det den känsliga frågan om självmord. I Öppna jämförelser finns exempel på hur man även på det området kan vända utvecklingen genom god samverkan mellan olika aktörer och professioner i samhället.

 

Vi på MSB kan också utvecklas i förhållande till detta. Våra grundläggande utbildningar kan utvecklas, vi kan förbättra inhämtning av uppgifter och statistik och vi kan förmedla fler exempel på samverkan för att förebygga suicidfall och olyckor.

Insikten att den som räddas från att ta sitt liv vanligen inte upprepar försöket kanske kan vara en ögonöppnare för alla som hittar en medmänniska i nöd. Läs Öppna Jämförelser!

 

Vi blir alltså lite bättre, bygger ett lite säkrare samhälle för varje år som går, men det innebär inte att vi kan slå oss till ro. Vi måste öka ansträngningarna ytterligare på alla nivåer för att förebygga och minska konsekvenserna av olyckor, stormar och andra påfrestningar. Och man kan börja med det lilla: Första december är årets brandvarnardag – kolla dina brandvarnare! Och glöm inte att släcka julljusen!