När detta skrivs är jag just hemkommen från förhandlingar på EU-nivå med GD-kollegor från hela Europa, och innan dess ett FN-möte i Geneve om riskreducerande åtgärder. Det handlar om att förebygga och förbereda samhällen att stå emot naturolyckor och andra påfrestningar.


I de samtalen lyfter jag gärna fram vikten av att planera för det oplanerbara, att tänka förebyggande och att faktiskt genomföra planer och fattade beslut.


Vår beredskap inför okända faror bygger på att vi kan improvisera med utgångspunkt från väl inövade, väl grundade och genomtänkta planer för att hantera olyckor och kriser, och att alla tar sitt ansvar för att samverka med andra aktörer. Ansvarsprincipen som vi tillämpar den i Sverige, med fokus på samverkan, väcker intresse.


Och det slår mig att världen förändras mycket snabbt. Ständiga förändringar i vår omvärld leder till nya utmaningar men också nya möjligheter. Världen demokratiseras, kampen mot fattigdomen börjar ge resultat på många håll. Tekniska framsteg på gott och ont. Vårt internationella och ömsesidiga beroende ökar eftersom viktiga samhällsfunktioner är beroende av obrutna flöden av el, bränsle och drivmedel, tele, tjänster och varor. Medvetenheten ökar om att händelser långt borta i världen också påverkar oss här hemma.


När 1 100 människor omkom då en textilindustri kollapsade i Bangladesh så väckte det konsumentkrav på trygghet, arbetsvillkor och levnadsvillkor. Det ledde till att de två största klädkedjorna i världen skrev nya avtal som kräver bättre villkor för industriarbetarna – och bättre byggnads- och brandsäkerhet i lokalerna.


Omvärlden ändras men det gör också systemen som hanterar denna komplexa värld. Medarbetarna i landets räddningstjänster ägnar mer tid för att hantera trafikolyckor men också mer tid för förebyggande arbete. Polisen organiseras om. Ambulanssjukvården diskuteras i alla landsting. Förslaget att bilda en ny myndighet för alarmeringstjänsten är på remiss, sen får man se vad regeringen så småningom kommer att föreslå. Jag hoppas att systemförändringarna leder till bättre samverkan på alla nivåer för ökad trygghet och ett säkrare samhälle.


Väl hemma möts jag av rapporter om upplopp i flera av Stockholms förorter. Stenkastning mot polis, mot räddningstjänst och anlagda bränder. Vi lever i en sårbar värld, där just risken för social oro i spåren av den ekonomiska krisen i Europa kan vara en av de svårare frågorna vi alla har att brottas med.


På ett annat område är jag oroad över att utvecklingen går åt fel håll, och det gäller olycksstatistiken, särskilt för äldre som är överrepresenterade framförallt när det gäller fallolyckor.


Ett systematiskt säkerhetsarbete för att vända olycksfallstrenden börjar bli akut, och visst finns det goda exempel och förebilder ute i kommuner och landsting. Den tionde Nationella Skadekonferensen 15-16 oktober i Göteborg har temat ”Från kunskap till praktisk handling”. Se gärna till att din kommun är representerad där på hög nivå, bjud in era politiker!


Men innan dess är det en lång, och förhoppningsvis härlig sommar. Ta det lugnt i sommar, lev säkert!   Och prova gärna vår mobil-app Brandrisk UTE!