Så här på tröskeln till våren och inför Europavalet tänker jag slå ett slag för EU-perspektivet och för övningar.

Men vi börjar med jordbävningen i Alaska, med 9.2 på richterskalan. Krafterna den utlöser är jämförbar med Japan 2011 eller Haiti 2009. Det är fortfarande så här års 2014 kallt, vinterkallt.

Anchorage som har drygt 250 000 invånare är byggd på lera och det märks nu när leran sätts i rörelse av skalvet. Jordbävningen framkallar tsunamivågor, som mest mäter vågen ofattbara 64 meter och ska så småningom nå Kalifornien där den orsakar skador för hundratals miljoner dollar.

Oljeanläggningar havererar.  Många svårt skadade behöver transport till sjukhus som ligger långt från Anchorage. 

 

Om man nu brer ut en karta och studerar avstånd så ska man finna att avståndet från Alaskas huvudstad till Washington DC är ungefär lika långt som flygavståndet till Stockholm.

Alaska är inte bara glesbygd, skog, kallt och långt borta. Det är nära också, eftersom vi brottas med likartade problem om det händer något. Det är en ömtålig miljö med långa avstånd. Det är långt till kvalificerad sjukvård för brännskador och komplicerade frakturer vid stora olyckor.

 

Därför, och på grund av vårt långvariga samarbete, är Sverige genom MSB en av ett tiotal nationer som bjudits in att delta i övningen Capstone, 2014 års nationella övningsprogram i USA.

Det är en monsterstor övning som hålls regelbundet, senast 2011. Övningsscenariot bygger på en verklig händelse, långfredagsskalvet 1964 i Alaska.

 

I Sverige har vi drygt en månad senare övningen Samö Fokus – en uppföljande övning efter den stora kärnkraftsövningen 2011 som samlade över 6 000 deltagare i ett 70-tal myndigheter, företag och organisationer. Samö betyder Samverkansövning.

Och Samö Fokus är vad det låter som – strålkastaren är riktad mot utvecklingsområden deltagarna vill pröva tre år efter den första övningen.

 

En monsterstor övning i USA och en stor nationell övning i Sverige – vad har det med EU att göra?

Jo, sedan årsskiftet har vi, alla medlemsstater i EU, en gemensam civilskyddslagstiftning på plats. En viktig komponent är system för att kunna ge och ta emot hjälp om det inträffar en storskalig olycka eller en naturkatastrof.

 

Från årsskiftet har EU beredskap dygnet runt att förmedla hjälp genom Emergency Response Coordination Centre (ERCC). Det sker praktiskt genom civilskyddsmoduler som består av personal och materiel för att kunna hantera specifika händelser, t.ex. skogsbränder eller översvämningar.

I dag finns moduler för miljöräddningstjänst till sjöss, kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära händelser (CBRN-händelser), skogsbränder samt sök- och räddning efter en jordbävning.

 

Veckan efter valet till EU-parlamentet den 25 maj samlas alla EU:s medlemsstater till en gemensam övning, Prometheus (namnet betyder ”den som tänker efter före” – men anspelar förstås på den grekiska guden med samma namn, som stal elden och gav till människorna).

Det är ett dubbelt katastrofscenario, en megastor skogsbrand nära industribebyggelse och stora byggnader som kollapsar. Då övas systemet med EU:s moduler från flera länder i full skala.

 

Alla de här aktiviteterna syftar till att utveckla förmågan att agera samordnat vid händelser och att genomföra räddningsinsatser – två av de fyra områden som MSB kommer att prioritera under de kommande åren – och har därmed direkt betydelse för vår förmåga här i Sverige.

 

Utvecklingsarbetet ska samspela med vad andra länder gör, så att vi kan samverka för att förebygga och hantera olyckor och kriser.

Och med den nya civilskyddslagstiftningen är EU en naturlig komponent i allt detta arbete.
Både här hemma och i Alaska.