Stora olyckor och omvälvande händelser lever kvar länge i människors minne. Vissa av dem påverkar samhället och även vår förmåga att hantera svåra situationer.

I år är det tio år sedan en jordbävning i Indiska oceanen utlöste en tsunamikatastrof som skördade 250 000 dödsoffer, det är femton år sedan diskoteksbranden i Göteborg och tjugo år sedan Estoniakatastrofen.
Fem år efter diskoteksbranden i Göteborg kom LSO, lagen om skydd mot olyckor trädde i kraft 1 2004. Det är tio år sen nu. Dags att lägga ribban lite högre för arbetet i kommunerna! Det gäller både krisberedskapen och det systematiska arbetet för att förebygga olyckor i enlighet med LSO.

Men vi måste också höja ribban för utveckling av räddningstjänsten och samhällets förmåga att hantera en akut händelse – alltså utveckla den operativa förmågan.
De orden inledde jag med när jag fick äran att prata på årets brandkonferens i Helsingborg. Nu tänker jag utveckla resonemanget något även i Tjugofyra7.

Vi som jobbar på olika ställen i samhället för att öka tryggheten och säkerheten måste ständigt ta nya tag för att utveckla förmågan att förebygga olyckor där vi kan.

Men eftersom vi inte kan bygga bort alla olyckor – så måste vi utveckla vår förmåga att hantera olyckor så att vi mildrar skadorna. Först och främst handlar det förstås om liv och hälsa, men även skador på egendom och miljö måste minska.

Jag ser flera utmaningar just nu som vi behöver hjälpas åt att lösa.

Svensk räddningstjänst har god förmåga att kraftsamla när något inträffar, men vi behöver säkerställa att vi har kapacitet att kunna hantera riktigt stora olyckor, sådana som vi varit förskonade från länge nu men som förr eller senare kommer att inträffa: en större rasolycka, en skogsbrand som skövlar en hel by, en industriolycka.

Eller gud förbjude; en större brand i en full samlingslokal, på en passagerarbåt eller i ett fullbokat hotell.

Den andra utmaningen är att kostnaderna för olyckor ökar, både för samhället och för enskilda och företag. En del av den ökade kostnaden har jag skrivit tidigare om; olyckor där äldre är kraftigt överrepresenterade – fall­olyckor, förgiftning, drunkning och brand.

Men en del av kostnaden härrör från ineffektiva insatser. Insatser där släckvatten orsakat oproportionellt stora skador eller insatser där räddningstjänst återvänder till bostadsbränder inom ett par timmar för att återuppta insatsen till exempel.

En tredje utmaning som hör ihop med de här sakerna är behovet av kompetensförsörjningen för räddningstjänstinsatser. Dagens rekryteringsproblem för deltidsräddningstjänsten är allvarlig och ansträngningarna hos kommunerna behöver öka.

Vi riskerar annars stå utan möjligheter till god räddningstjänst i delar av landet. Samtidigt ser vi ett behov att utveckla dagens system med hel- och deltidsanställda med olika kombinationstjänster och även att insatser genomförs av andra aktörer.

Hur utvecklar man den operativa förmågan? Ja detta är tre områden:
Utveckling av ny teknik, till exempel ny teknik för släckning som skärsläckning eller släckningsgranater.
Utveckling av nya metoder, bland annat för att använda den nya tekniken.
Och utbildning. Utbildning av metoder och användning av ny teknik är en förutsättning för att utveckla förmågan i praktisk verksamhet.
Det finns mer att arbeta med; ledarskap, utvärdering av insatser, utvärdering av incidenter.
Men det viktigaste är dessa tre: Ny teknik. Nya metoder. Utbildning.

För detta har vi på MSB ett ansvar tillsammans med landets alla räddningstjänster.

Veckan före Brandkonferensen genomförde vi Samverkansövningen SAMÖ Fokus, en uppföljning på den stora kärnkraftsövningen 2011 SAMÖ-KKÖ. Övningens syfte var att bedöma om några av de brister som uppdagades vid förra övningen hade lett till att vi blivit bättre på att hantera situationen – och det hade det.

På en rad områden var alla övade aktörer mer rutinerade idag än för tre år sedan. Men denna utvärderande övning avtäckte också brister, saker som vi trots goda föresatser hade missat.

Nu väntar vi med spänning på resultatet från hela utvärderingen som kommer i oktober. Det gäller att aldrig vila från utvecklingsarbetet av beredskapen!

Med det sagt vill jag önska alla en god, och förhoppningsvis olycksfri sommar, och påminna om en sak till:

En höjd ribba för ökad trygghet och säkerhet ute i landets alla kommuner kräver att vi utvecklar både vårt förebyggande arbete och vår förmåga att hantera olyckor och oönskade händelser – på alla nivåer.

Trevlig sommar! Och ladda ner appen BrandriskUte i din smartphone innan du grillar!