Arkivet

Delktighet i trygghet och säkerhet

LINKÖPING  En superstädare gavs 30 000 i månaden för att hålla rent på stan. Invånarna ringer risklinjen och varnar om risker som behöver åtgärdas. Linköping aktiverar medborgarna för att öka trivsel och säkerhet.

Folkvimmel på Stora torget i Linköping

 

Linköping är en expansiv kommun. Landets fjärde största, invånarantalet ökar med ett par tusen varje år. Och ambitionen är ingen annan än att fortsätta växa.

Den kommunala servicen blir per automatik föränderlig. Så även säkerhetsarbetet

– Vi vill att det ska vara en aktiv del av kommunens kvalitetsarbete, säger säkerhetschefen Kenneth Andersson.

Han basar över en avdelning med fem personer som riktar en del insatser direkt till invånarna. Men mycket handlar om att sprida säkerhetsarbetet via kommunens verksamheter. Hörnstenar är riskanalyser och avvikelser. Avvikelser åtgärdas och säkerhetsavdelningen stödjer verksamheterna med nya riskanalyser.

I krisplaneringen handlar det också om kontinuitet.

– Vi måste planera för att verksamheten ska kunna återgå till normalläge samtidigt som vi ska hantera händelsen i sig. Vad händer om vi plötsligt står utan 50 procent av personalen? Beredskapsplanen för pandemi påbörjades långt innan viruset dök upp, kontinutitetsplaneringen intensifierades under sommaren och hösten, säger säkerhetssamordnare Anders Netin.

Ett lokalt krishanteringsråd med bred representation har regelbundna träffar.

Kenneth Andersson, säkerhetschef– Ska samverkan fungera måste kontakterna vara uppoljade. Men det viktigaste är att ha den politiska ledningen och tjänstemannaledningen med sig, säger Kenneth Andersson.

Christian Carlsson ansvarar för informationssäkerheten i kommunen, ger stöd med metoder och i  genomförande och har som ambition att göra arbetet praktiskt, och därmed mer intressant.

– Informationsklassificering, riskanalys och riskhantering är en förutsättning för att utveckla verksamhet och IT med hög kvalitet. Men ofta glömmer man att analysera verksamhetens risker, problem och möjligheter. Riskanalys som metod är att verksamhetsutveckla, säger han.

Det budskapet tar Carlsson med ut till kommunkollegor.

– Jag vill skapa lust och förmåga att förändra. Och när jag pratar verksamhetsutveckling, det är då det blir intressant. Men de själva måste göra jobbet, jag är bara metodledare.

För att öka medvetenheten och det förebyggande arbetet inom kommunens verksamhet har ett internt självrisksystem införts.

Säkerhetsavdelningen har tio basbelopp i självrisk till försäkringsbolaget. Verksamheterna har två basbelopp i självrisk till säkerhetsavdelningen men den kan sänkas till 0,15 (6 360 kronor). Och då kan även mindre skador åtgärdas utan att pengar behöver tas ur egna verksamhetens kassa.

– Tio rutor på en skola kostar 20 000. Men har de fått ner självrisken kan de få tillbaka pengar. För att få ner självrisken krävs att skolan har säkerhetsombud, lås och larm och inventerar lokalerna, säger säkerhetssamordnare Hans Salomonsson.

– Ett av de bästa sätten att få igång förebyggande verksamhet, anser Kenneth Andersson.

Bränder eller stölder kan medföra omfattande efterarbete när förlorad egendom ska listas. I Linköping dokumenteras inventarier på bild. Ulf Landberg har fotograferat 75 procent av kommunens lokaler och i arkivet finns över 300 000 bilder.

En del i medvetenheten är också att 150 säkerhetsombud drillas i säkerhetsarbete. De ska rapportera in avvikelser. Bristen är att det inte finns ett digitalt system. Eva Thor får rapporterna skriftligen och högen på hennes bord växer.

– Det blir mycket handpåläggning, konstaterar hon.

Det lär hämma möjligheten att göra analyser och upptäcka trender och mönster bland avvikelserna.

Exempelvis sägs också cykelolyckorna ha minskat, men någon säker statistik finns inte. Olyckor som blivit polisanmälda visar minskning 2009, men ökade fram till dess.
Linköping är en cykelstad och säkerheten för cykeltrafikanterna prioriteras. Vintertid underhålls cykelvägar före bilvägar.

Cykelprofilen har säkerhetsaspekter, men är också en fråga om trivsel som i sin tur ökar trygghet.

Det samma gäller arbetet med en ren stad. Förra året röstades en superstädare fram på nätet som lockades med en lön på 30 000 i månaden. Personen skickades ut på stan med kamera för att dokumentera skräpiga miljöer, bland annat utanför nöjesställen på kvällarna. Det engagerade många. Talande papperskorgar är också ett test som haft positiv effekt.

– I år satsar vi på en klotterfri stad. Allt klotter ska bort inom 48 timmar, säger Hans Salomonsson.
För att ytterligare ta hjälp av och engagera kommuninvånarna finns en risklinje kopplad till SOS-Alarm dit tips om behov av åtgärder kan lämnas. Trygghetsvandringar har också pekat ut risker som åtgärdats.

– Resultatet är att vi ser fler som rör sig på stan, att folk blir nerslagna förekommer knappt, säger Salomonsson.

Verksamheter inom skola och omsorg tar hand om tusentals invånare och säkerhetsarbetet blir mer komplext.
Mitt i stan ligger Aspen, Linköpings äldsta och största servicehus. Här bor både äldre och missbrukare, det bedrivs dagverksamhet för yngre och äldre dementa. Behoven är skiftande. Och det gäller även säkerheten.

Camilla Scharff, Helena Engvall och Marie Svensson jobbar på servicehuset Aspen.Personalen på Aspen är säkerhetsmedveten, allt från att äldre ska medicineras vid rätt tidpunkt för att minska risk för fallolyckor till större händelser som kan utsätta många för fara. Samtidigt finns 78 lägenheter i huset och de boendes beteende kan inte förutses. Speciellt inte i servicelägenheter där hyresgästen sköter sig själv.

– En gång i månaden har vi genomgång av incidenter, exempelvis varför någon trillat flera gånger. Nu diskuterar vi att göra riskbedömning av personer redan när de flyttar in, säger verksamhetschef Helena Engvall.

Personal har hotats av missbrukare med pistol – det visade sig vara en attrapp –och har nu mera väktare med sig under besök. Vid en större brand lyckades en av de anställda rädda den boende ur sin lägenhet.

– Tyvärr har vi bara brandvarnare i lägenheterna, det skulle behövas brandlarm. Nu tittas det på brandskyddet, det har påskyndats av branden, säger biträdande affärområdeschefen Camilla Scharff.

Branden har också öppnat en diskussion för hur semestrar beviljas. Den fasta personalen har återkommande utbildning i brandskydd, men hur lämpligt är det att ha många semestervikarier samtidigt?

– Även de måste få utbildningen.

Räddningstjänsten genomförde häromåret en satsning mot skolbränder. I dag finns inga akut negativa trender, det bedrivs inga större kampanjer.

Annevi Fredäng– Faktum är att vi har väldigt lite olyckor. Linköping är en snäll kommun, säger brand-ingenjör Annevi Fredäng.

Därför satsas på fler områden, och mer generellt. Byggnadsbränder ska minska, anlagda bränder likaså och rutiner förbättras vid trafikolyckor.

– Får vi ner byggnadsbränderna görs stora vinster, både mänskligt och ekonomiskt. Vi jobbar sedan många år mot enskilda grupper, som barn och nya svenskar. I övrigt informerar vi bara på begäran. Samarbetsklimatet med fastighetsägarna är bra och gör våra samarbetspartner småsaker på rätt sätt, då gör det skillnad.

Hur är säkerheten i Linköping?

– Bra, men kan bli bättre. Fastighetsägare och nyttjanderättshavare tar numera sitt ansvar och jobbar med systematiskt brandskyddsarbete. Där tycker jag vi kommit ganska långt.

Egna förbättringar då?

– Jag vill att vi ska bli bättre på att göra mätningar innan och efter olycka. Där finns förbättringspotential.

På brandstationen råder i dessa dagar en viss turbulens. Den är av administrativ karaktär. Räddningstjänsten är sedan årsskiftet sammanslagen med Norrköping till ett förbund.  Ledning och organisation är ny, kulturer ska mötas.

– Vi är inte längre i kommunens nätverk och kan inte nå andra förvaltningar eller boka möten lika enkelt. Smådetaljer, men de får konsekvenser i vardagen. När vi hittat nya rutiner tror jag att vi får börja skörade frukterna av sammanslagningen.

Ann-Cathrine Hjerdt

Ann-Cathrine Hjerdt (m) är kommunens borgmästare. Bakom sig har hon 8 000 anställda och en budget på 6 miljarder kronor. Hon har ansvar för trygghets - och demokratifrågor, är på väg i mål med sin första mandatperiod och konstaterar att hon under denna tid dragit en del nya lärdomar.

Hjerdt anser att kommunen behöver bli bättre att kommunicera trygghet och säkerhet med invånarna. Rubriker i media när något mindre trevligt hänt kan slå igenom hårt.

– Även om det är enstaka händelser kan det skrämma damer från att gå ut på stan. Vi måste få ut statistik som är viktig så folk ser hur det verkligen förhåller sig.

Grundläggande för tryggheten är ett förebyggande arbete i skolan, prata demokrati och respekt för medmänniskor. Där är ansvaret stort, anser Hjerdt.

– Och det vi tycker är viktigt måste få en post i budgeten, då ser även folk att det är viktigt.

Hur blir Linköping säkrare?

– Fler poliser så blir det bra verkar många tro. Men så är det givetvis inte. Vi är många som måste samverka. Jag vill ha med Bris och kvinnojouren i trygghetsarbetet där bland annat tingsrätten och kriminalvården deltar redan. Och där är vi i kommunen den naturliga mötesplatsen.

Hur mår Linköpingsborna?

– De mår bra, men dricker för mycket alkohol säger statistiken.

Linköping

Invånare: 144 690, ca 102 000 i tätorten.
Yta: 42 kvadratkilometer.
Största arbetsgivare: Linköpings kommun 8 000, Universitetssjukhuset 4 900, Saab 4 500.
Övrigt: Linköping är en utbildnings- och teknikstad. Universtitet har 21 000 elever i stan, teknikcentret Mjärdevi Science Park 250 företag med 6 000 anställda.