Arkivet

Intentioner i lagen utvecklas långsamt

Lagen om skydd mot olyckor (LSO) har generellt inte haft någon påverkan på antalet olyckor. Intentionerna i lagen upplevs i vissa delar ha infriats, men utvecklingen går långsamt.

Det framkommer i en utvärdering som MSB gjort, drygt tio år efter att LSO trädde i kraft.

– Jag hoppas att utvärderingen kan stimulera till debatt om hur vi ska arbeta för att öka säkerheten i samhället och minska antalet omkomna och skadade på grund av olyckor, säger Mona Pütsep, författare till rapporten.

För fem år sedan gjordes en första uppföljning av LSO. De slutsatser som kom fram då är ganska likvärdiga med de som framförs nu. Fakta är att generellt sett har inte olycks- och skadebilden i samhället påverkats i positiv riktning de senaste tio åren.

Intentionerna med lagen var bland annat ökat skydd mot olyckor, stärkt förebyggande arbete, tydligare ansvar, minskad detaljstyrning, målstyrning med lokal anpassning, ökad tvärsektoriell samverkan samt mer av lärande och systematisk förbättring.

Den nu gjorda utvärderingen bygger på statistik och intervjuer med tio personer som har god inblick i LSO. Den samlade slutsatsen är att det går långsamt och att intentionerna inte infriats i den takt man skulle kunna förvänta sig.

Hur ska då utvecklingen förbättras? Flera intervjupersoner pratar om att dela upp operativt och förebyggande arbete och knyta det senare närmare kommunen i övrigt och inte till räddningstjänsten. För det operativa arbetet finns funderingar kring regionalisering.

Det framhålls också att MBSs utbildningar inte utvecklats i takt med samhällsförändringarna och att myndigheten därför behöver jobba hårdare med att säkerställa en god utbildning.

I utvärderingen noteras bland annat även:

  • Målstyrning och minskad detaljreglering, som skulle öka möjligheter till lokal anpassning, har bara infriats till viss del. Det finns kommuner som jobbar målstyrt utifrån sin riskbild och det finns kommuner som inte gör det. Intervjuade anser att det ofta saknas koppling mellan riskanalys och målformulering och att räddningstjänstens dimension ofta baseras mer på tradition än på riskbild.
  • Begrepp som tillfredställande skydd, godtagbart skydd och likvärdigt skydd har inte definierats på ett tydligt sätt. Det kan också göra länsstyrelsers tillsyn utifrån nationella mål problematisk.
    – Hur ska man veta vad ett tillfredställande och likvärdigt skydd är när det inte finns någon norm att mäta sig med? säger en av de intervjuade.
  • Utvärdering av handlingsprogram sägs vara nästintill obefintligt. Prestationsmål följs i bästa fall upp i verksamheten, men systematik saknas.
  • Kommuner har svårt att formulera mål som kan tillämpas och följas upp, vilket gör det svårt att veta om man lever upp till målen eller ej.
  • Tydligare ansvarsförhållanden har till viss del infriats. Men ansvarsfrågor för sotning är snarare mer otydliga än innan reformen.
  • Skriftlig redogörelse har inte spelat den centrala roll som avsågs. Många kommuner hinner inte göra den uppföljning av redogörelserna som krävs. I bästa fall, säger intervjupersoner, har redogörelserna ökat brandskyddsmedvetandet ute i verksamheter.
  • Arbetet med det breda säkerhetsarbetet har förbättrats, fler kommuner jobbar aktivt med områden som självmord, fallolyckor och vattensäkerhet. Men det förebyggande arbetet är fortfarande ojämnt mellan kommuner. Andra väljer enbart att uppfylla lagkravet att jobba brandförebyggande. Intervjupersoner menar att skrivningen i LSO att bränder är primäransvar har begränsat det bredare säkerhetsarbetet.
  • Tvärsektoriell samverkan och samordning har generellt sett inte infriats. Spännviden mycket stor mellan kommunerna.
  • Lärande och systematiska förbättringar har infriats till viss del. Fler utredningar görs men omfattar mest brand och inte andra olyckor. Få kommuner har systematisk erfarenhetsåterföring. MSB har inte någon systematisk nationell analys och erfarenhetsåterföring av lärdomar från olycksutredningar.
  • Det totala antalet olyckor sedan 1998 visar en långsam, successiv ökning. Möjligen har skyddet ökat inom området brand där de senaste årens siffror pekar på nedåtgående trend.

Intervjupersoner

Intervjuerna med de tio personerna presenteras i rapporten. De tio är:

  • Eva-Marie Abrahamsson, Akrab
  • Camilla Dahlén, räddningschef Strängnäs
  • Sandra Danielsson, konsult PwC revisionsbyrå
  • Per-Erik Ebbeståhl, trygghets- och säkerhetsdirektör Malmö stad
  • Lennart Eriksson, ordförande räddningsnämnden Halmstad
  • Key Hedström, chefsjurist MSB
  • Fredric Jonsson, Räddningstjänsten Jönköping
  • Anders Sigfridsson, Räddningstjänsten Höga kusten-Ådalen och ordförande i Räddningstjänstens glesbygdsklubb
  • Carl-Axel Stenberg, tillsynshandläggare Länsstyrelsen Skåne
  • Cecilia Uneram, kommunikationschef Brandskyddsföreningen.