Arkivet

"Det var som en krigszon"

Två stora ladugårdar, två moderna bostadshus, ett par fristående förråd samt ett större förråd sammanbyggt med ett stall ödelades vid en häftig brand i en liten by ute på Närkeslätten. En stark, byig vind bidrog till den snabba brandspridningen.

vy över gårdarnaVid åttatiden på kvällen parkerade ägaren till en av de tre gårdarna i byn sin åkbara gräsklippare i ett utrymme i sin ladugård och gick in till hustrun för att äta middag. Några minuter senare såg han hur det trängde ut rök från taket på den drygt 50 meter långa byggnaden som till råga på allt var hopbyggd med grannens nästan lika stora ladugård.

 

Mannen fick tag i en handbrandsläckare med pulver och sprang tillbaka till ladugården. När han öppnade porten till det utrymme där han ställt gräsklipparen möttes han av kraftiga lågor.
Branden hade redan spridit sig till logen och båda de stora ladugårdarna var redan bortom all räddning. Några hästar i ett stall kunde föras i säkerhet innan branden spred sig dit. Eftersom det var sommar fanns det inga andra djur i byggnaderna.

 

När den första brandstyrkan anlände cirka 15 minuter efter larmet var situationen ännu värre. Flera byggnader i vindriktningen var redan antända. En brandman berättar:
- Det var som en krigszon. Det brann överallt. Rök och lågor slickade vågrätt längs marken så att det var svårt att få en överblick över läget.
Att släcka var inte att tänka på - här gällde det att begränsa spridningen och skydda de byggnader som ännu inte var antända.

 

Olyckligtvis låg alla de tre bostadshusen i byn i vindriktningen. Ett av dem brann redan, ett annat tog också eld och förstördes. Däremot lyckades brandmännen tillsammans med de boende och tillskyndande privatpersoner förhindra att branden fick fäste i det tredje huset i byn.
Men kampen var hård. Sönderbrända markiser och nersmälta plaststolar på altanen visade att katastrofen var nära att fullbordas.

 

Resterna av åkgräsklipparenBrandorsaken är inte helt fastställd. Men mycket talar för att branden startade i den åkbara gräsklipparen. Strax innan klippningen avslutades hade bensinen tagit slut. När lantbrukaren fyllde på bränsle råkade han hälla över så att det rann ner några centiliter på motorn. Han torkade upp vätskan och slutförde klippningen utan problem. När han ställde in maskinen i ett utrymme i ladugården kändes ingen bensinlukt.

 

Artikeln bygger på en rapport av Jan Nordin, Nerikes brandkår.  

Erfarenheter

  • Vid bränder på landsbygden är det ofta ett stort problem att få fram släckvatten i tillräcklig mängd. Här fanns faktiskt ett vattenledningsnät med brandposter. Trots lågt tryck och dåligt flöde bidrog detta till att några av byggnaderna kunde räddas.
  • ”Släckning kräver större resurser än skydd” säger en av brandsläckningstaktikens grundregler. Det fick vi gamlingar i branschen lära oss på brandskolan på 1960-talet. Den regeln gäller ännu.
  • Att spilla bensin på en het motor ger naturligtvis en viss risk för brand. All hantering av brandfarliga vätskor bor därför ske utomhus på behörigt avstånd från bebyggelse