Arkivet

Grundvattentäkt upptäcktes sent vid brandsläckning

En natt i mars 2015 larmades Upplands Väsbys och Sollentunas styrkor ut på ett larm om brand i byggnad.

Byggnaden utgjordes av 16 sammanbyggda arbetsbaracker i två plan.

En större kraftledning som passerade invid byggnaden uppmärksammades av räddningstjänsten.

Men att huset stod i ett vattenskyddsområde var det ingen som la märke till. Vare sig personal ute på brandplatsen eller inne i ledningscentralen.

Branden släcktes genom ut- och invändig släckinsats samt med hjälp av skärsläckare. Styrkor från Järfälla och Knivsta kallades in som förstärkning. Sammantaget bedöms omkring 15 kubikmeter vatten använts under insatsen. Under natten involverades även en restvärdesledare i händelsen.

Först på morgonen i samband med skiftbyte av yttre befäl noterades att byggnaden är belägen på en grundvattentäkt. Kontakt togs då med Miljö- och hälsoskyddsenheten vid Sollentuna kommun som också kom ut till platsen.

Vare sig räddningstjänsten eller restvärdesledaren hade vidtagit några faktiska åtgärder med hänsyn till grundvattentäkten. Kontakt togs då med en miljörestvärdesledare. Det konstaterades att om en skada redan är skedd, är det försent att vidta några mer omfattande åtgärder.

Byggnaden står kvar efter branden, men kommer att rivas. Den har värderats till 1,6 miljoner kronor av försäkringsbolaget. De två lastbilar som skyddades genom släckinsatsen var värderade till cirka 1,5 miljoner kronor vardera.

Att sätta ett ekonomiskt värde på en vattentäkt är inte lätt. Men värdefull är den, det råder det ingen tvekan om.

Sällan åtgärder för skydd av vattentäkt

Hur hanterar räddningstjänsten egentligen bränder i och i anslutning till grundvattentäkter? Vilken förmåga har räddningstjänsten?

Det var utgångspunkten för utredarna Robert Nilsson och Patrik Asp vid Attunda brandkår samt Louise Jansson vid Norrvattnet efter branden i Sollentuna.

I en omfattande insatsutredning berörs flera intressanta områden kopplat till miljö. Utredningen berör vattentäkter, släckvatten, skumanvändning, gifter i släckvatten, uppsamling och transport av förorenat släckvatten, rening av gifter i släckvatten och beslutsstödsfunktioner med mera.

Utredningen mynnar ut i ett antal avvikelser samt rekommenderade åtgärder för såväl räddningstjänsten som enskilda kommuner, vattenbolag, restvärdesräddningen och MSB.

Centralt för utredningen är att räddningstjänsten relativt ofta är ute på bränder där byggnaden eller fordonet befinner sig i eller i anslutning till ett vattenskyddsområde.

Relativt sällan tas de erforderliga kontakter som behövs med berörda aktörer, såsom miljökontor, vattenbolag och miljörestvärdesledare.

Ännu mer sällan vidtas någon mer aktiv åtgärd, exempelvis hänsyn till miljön, vattenskyddsområdet vid upprättande av mål med insats, taktisk plan och metodval.

Det här bör räddningstjänsten fundera över:

  • Släcka, med vilken typ av släckmedel och hur?
  • Inte släcka, vad händer då?
  • Samla ihop och omhänderta släckmedel?
  • Vilka resurser och vilken förmåga har vi att göra detta idag?
  • Att göra detta samtidigt som en pågående brand?
  • Hur mycket släckvatten har vi använt?

För att räddningstjänsten överhuvudtaget ska kunna agera, måste de känna till att de är i ett vattenskyddsområde. Utredningen belyser vikten av digitalt kartstöd både på Storstockholms räddningscentral liksom i de mobila lednings- och insatsstöd som befäl har att nyttja ute på brandplats.

Ökad kunskap och kompetens för egen räddningspersonal kan nås genom riktade insatser, främst till befäl på olika nivåer. Egen resurs och förmåga att hantera släckvatten är det nog många räddningstjänster runt om i landet som inte har.

Utredningen lyfter fram det samarbete som skett mellan Södra Älvsborgs räddningstjänstförbund (SÄRF) och MSB. Vid deltidsstationen i Viskafors har man under en längre tid arbetat med att hantera släckvatten.

Idag finns en bil och en släpkärra avsedd för detta ändamål. Fordonet har flera pumpar, materiel för att kunna dämma upp, kar för uppsamling, samt brunnsmattor och presenningar i olika storlek.

Deltidsstationen har avtal med slamsugningsföretag som ofta larmas ut till brandplats. Initialt kan 36 kubikmeter släckvatten pumpas, det finns även extra bassänger på stationen som kan hämtas ut.

En normal utryckning för denna enhet genomförs med ett befäl och tre brandmän. När allt är uppbyggt klaras driften med två brandmän. Enheten sköter själv kontakten med inre befäl i organisationen samt de kontakter som behöver tas med exempelvis miljökontoret. På så sätt avlastar man räddningsledaren på brandplatsen.