Arkivet

"Vi kan inte skydda oss från alla olyckor"

STOCKHOLM David Eberhard har i flera år flitigt kritiserat vårt överdrivna behov av trygghet och kontroll. 2006 kom första boken ”I trygghetsnarkomanernas land” där han beskriver trygghetsjakten som en följd av välmenande myndigheter som för säkerhets skull förbjuder även det ofarliga.

Det har gått så långt att vi inte längre förmår hantera ”normala” kriser utan söker hjälp och vård när vi drabbas av något jobbigt.

– När man försöker bygga ett civiliserat samhälle där man inte ska styras av godtycke, familj etc, ja då lägger du ut saker på staten. I början är detta en otrolig befrielse för medborgarna, när staten börjar reglera saker i en osäker och otrygg miljö blir det mycket bättre. Sedan tappas perspektivet och staten lägger sig i saker som kanske inte borde lägga sig i.

Och detta är en av hans huvudinvändningar, trots att staten i sin välvilja att skydda oss från allt ont reglerar varje vrå av våra liv tycks vi inte bli tryggare. Förutom staten bidrar globaliseringen och medias rapportering till problemet.

– När jag var liten fanns det en blottare som alla var livrädda för. I dag får du höra om alla pedofiler. Madeleine försvinner i Portugal, barn blir mördade i England och en kannibal i Tyskland hittar offer på internet.

– Anledningen till att vi får läsa detta är att det är ovanligt. Det är inte för att det är vanligt, en reell risk. Ju mer global världen blir, ju fler såna händelser matas vi med vilket gör att vi tror att världen är farligare i dag – vilket är bullshit. Världen har aldrig varit mindre farlig. Det har aldrig existerat ett så säkert och tryggt land som Sverige.

Enligt David Eberhard måste vi helt enkelt acceptera att vi kan inte skydda oss från alla olyckor.

David Eberhard– Vägverkets nollvision är typexempel på nåt som är oerhört dåligt av flera skäl. Viktigaste skälet är att det är omöjligt att uppnå. Vägverket kan slå sig för bröstet och säga att vi är jätteeffektiva och har uppnått oerhört mycket – och det har dom – men då ska vi komma ihåg att Vägverket får 22,5 miljoner för varje räddat människoliv i trafiken.

– De 22,5 miljoner tar man från någon annan verksamhet som kanske har en halv miljon att rädda ett liv för. Då blir det orimliga proportioner för att uppnå nåt som egentligen är ouppnåeligt. I stället måste man göra klart för medborgarna att du kommer att kunna dö i trafiken – that’s it! Det är faktiskt en del av livet att man kan dö var som helst.

Bristen på individuell krisberedskap är ett resultat av att vi lämnat över ansvaret för vår trygghet på staten. Det blev tydligt inte minst vid tsunamin 2004 och Libanon-kriget två år senare.

– Åker man till länder där det förekommer jordbävningar eller där det ofta är krig måste man se till att man har en beredskap och kan hantera det om det händer något. Men det är det ingen som har utan de lämnar över allt till staten.

Enligt David Eberhard är det ofrånkomligt att stora katastrofer väcker känslor hos enskilda medborgare och därmed hos myndigheter. Resurser mobiliseras på ett helt annat sätt än vid en olycka som drabbar ett fåtal.

– I princip är det inte så mycket värre att vara med om en flodväg än en obehaglig trafikolycka. Där finns en diskrepans och där tycker jag man kan bena runt lite och försöka jämföra.

Han är positivt inställd till en samlad myndighet för krisberedskap och samhällsskydd, men faran är att vi stärks i vår uppfattning att staten har ansvaret.

– Om vi har en myndighet som tar hand om alla kriser är ju risken: Hjälp, jag har punktering, var är kristeamet?

Enligt David Eberhard handlar det om inställning. För generationen född på 1970-1980-talen, som är inställd på att livet ska vara tryggt från början till slut, handlar det om ”avprogrammering”.

– Det kan man göra på lite olika sätt. För det första kan man ge lite perspektiv på hur livet såg ut för tre-fyra generationer sedan. När jag var barn blev jag blev sjukt irriterad på mina föräldrar när de sade: tänk på barnen i Afrika. Nu är jag lite klokare och säger tänk på barnen i Afrika.

För att det inte ska eskalera måste vi föräldrar sluta ha som grundinställning att vår uppgift är att göra mina barns liv så säkert och tryggt som möjligt. Då kommer du att hamna i problem för då finns det ingen fara som är tillräckligt liten för att ignoreras, för barnen är så viktiga för mig.

– Därför måste man ha en annan grundinställning som förälder och det är att förbereda barnen för vuxenlivet. Då kan du faktiskt ignorera vissa faror på grund av att de är tillräckligt små.

David Eberhard

 David Eberhard.

Ålder: 42
Bakgrund: Uppvuxen i Lund. Läste medicin i Götbeorg. Överläkare i psykiatri. Från 2004 till mars 2009 chef S:t Görans psykakut. Författare till boken ”I trygghetsnarkomanernas land” (2006). Översatt ”Stora Familjeläkarboken” från engelska 2 ggr (1997 och 2001). Tidigare chefredaktör för tidskrifterna Moderna Läkare (2000-2002) och Svensk Psykiatri (2006-2008).
Familj: Barnen Arvid 12 år, Cornelia 10 år, Ella 4 år och Ludvig 2 år.
Aktuell: I maj kommer hans andra bok: ”Ingen tar skit”