Den här webbplatsen använder cookies för att ge dig en så bra upplevelse som möjligt. Genom att klicka på "Jag förstår" samtycker du till att cookies används. Jag förstår, stäng

Fokuserar på medicinskt behov

Västra Götalandsregionen är mitt i arbetet med att förändra avtalen med de 49 kommunerna, förklarar den regionale ambulansöverläkaren Per Örninge.

Publicerad: 2016-12-13

Regionen består av fem sjukhusförvaltningar som var för sig tecknar avtal med kommunerna i sitt område. Även om utformningen kan variera är samsynen stor, menar Örninge.

Per Örninge– Ambitionen är att vi ska göra det så lika som möjligt, det gör det även lättare för larmcentralen att göra korrekta utlarmningar.

Örninge berättar att det finns kommuner som inte alls ryckt ut på ens hjärtstoppslarm, och ett syfte är att förändringen ska leda till att fler ansluter sig, vilket också skett med den nya modellen.

– Det var en flora av olika avtal som vi ville förenkla och vi fick i uppdrag av politiken att tillsammans med representanter från räddningstjänsterna ta fram en mall. Resultatet blev ett avtalspaket med tre olika nivåer som kommunerna i regionen kan sluta med sjukvården, som dock rekommenderar det "lilla avtalet" med i princip enbart larm vid hjärtstopp.

– Det är där det finns bevisad medicinsk nytta. Vi måste fokusera på att det finns ett reellt medicinskt behov, säger Örninge och konstaterar att enbart trygghet tyvärr inte räcker som kriterie för att larma ut räddningstjänsten.

– När någon ringer 112 har vi ansvar att möta med ett omhändertagande som grundar sig i vetenskap och beprövad erfarenhet, säger han och konstaterar att räddningstjänsten rycker ut till sjukdomsfall på uppdrag av sjukvården.

– Vi måste kunna garantera kvalitén, säger Per Örninge, och menar att det till och med kan finnas risker med att hantera en sjuk eller skadad person.

– Man ska inte överdriva riskerna, men om personal larmas ut till ett tillstånd för att ta hand om en patient kräver det medicinska kunskaper. För att vi ska kunna garantera en viss kvalitet måste vi kunna säkerställa att patienten möts av personer med tillräcklig kunskap.

Sekretessfrågan är ytterligare en aspekt. En brandman kan genom IVPA få inblick i personers sjukdomsbild på ett sätt som Per Örninge inte är bekväm med.

– Det kan man försvara vid ett livshotande tillstånd som vid exempelvis hjärtstopp, då är alternativet katastrofalt. Men vid andra tillstånd där effekten är mer tveksam är vi skyldiga att värna om patientens integritet.

– Det är klart att mitt resonemang kan betraktas som mycket fyrkantigt men jag har ett ansvar att se till att vi följer lagstiftningen, den är ytterst till för att skydda patienten. Detta hindrar inte utlarmning vid exempelvis trafikolyckor. Då larmas räddningstjänsten ändå ut och i de fallen handlar det inte om IVPA på sjukvårdens uppdrag.

En annan bild Per Örninge fått från en räddningschef, är en tveksamhet inför vad brandmän exponeras för. Att de vill ha en möjlighet att göra ett bra jobb. IVPA vid hjärtstopp hos barn är ett sådant exempel.

– Det får man fundera över. Det ingår på de flesta håll, men det bestämmer de som tecknar avtalen. Målsättningen när man diskuterade utlarmningskriterierna var att brandmännen ska känna sig "klädda och skodda", trygga inför de uppdrag de larmas ut på.

I Västra Götalandsregionen ska man nu utvärdera de nya avtalen för att se vilka effekter de fått.

Under hösten har man infört modellen med frivilliga SMS-livräddare, och försök pågår med "first responder"-enheter, bemannade med en ambulanssjuksköterska och spridda över regionens yta. De är en del av det nya akutvårdspussel som läggs i väst.

JOHAN WANGSTRÖM
blog comments powered by Disqus
Om tidningen

Tjugofyra7 bevakar utvecklingen inom MSBs ansvarsområden och ska stimulera till debatt i dessa frågor. Enbart Ledaren är att betrakta som MSBs officiella linje.

Kontakt
Redaktionen