Problemet med radhusbränder är att brinner ett hus brinner ofta hela längan. Efter två stora radhusbränder 2011 och 2012 tröttnade Uppsala brandförsvar och startade en ”husesyn” i samtliga radhus. I nästan hälften upptäcktes brister i brandskyddet.

Man beslöt då att testa Lagen om skydd mot olyckor och förelade radhusägarna att åtgärda bristerna.

Åtgärderna handlade om att otäta takfötter ska tätas på var sin sida om avskiljningen mellan lägenheterna/fastigheterna. Det ska säkerställas att den vertikala avskiljningen på vinden mellan fastigheterna har minst 30 minuters avskiljande förmåga och att den sluter tätt mot yttertaket. Genomföringar mellan fastigheterna ska tätas på ett brandtekniskt godkänt sätt.

Samtidigt ombad man mer eller mindre några ägare att som ett pilotfall överklaga föreläggandet. Så skedde och länsstyrelsen, Förvaltningsrätten och Kammarrätten går samstämmigt på räddningstjänstens linje.

 I domen skriver kammarrätten: ”Av praxis följer att även om ett aktuellt objekt uppfyllt de krav som ställdes vid bygglovsansökningen så kan kraven ha förändrats i takt med förbättrad kunskap vilket kan motivera att åtgärder som inte krävdes vid bygglovet ändå anses som behövliga ur brandsäkerhetssynpunkt (RÅ 1982 2:5). Vid bedömningen av om de åtgärder som fastighetsägarna förelagts att åtgärda är nödvändiga ur brandsäkerhetssynpunkt ska således beaktas den kunskap som nu finns.”

Kammarrätten delar uppfattningen att brandskyddet i det aktuella radhuset är bristfälligt och att de åtgärder som räddningstjänsten kräver är skäliga.

– Utgången blev vad vi hoppades på och vi är nöjda. Eftersom de tre instanser som hittills prövat saken är så entydiga har jag svårt att se att Högsta förvaltningsdomstolen skulle meddela prövningstillstånd, säger Peter Arnevall, enhetschef på Uppsala brandförsvar.

Kammarrättens dom gör att Uppsala brandförsvar kan fortsätta enligt plan, men man kommer att avvakta överklagandetiden på tre veckor.