Ämnet var motstånd till förändringsarbete. Ulrika Jansson konstaterade att hon många gånger undrat över räddningstjänstens syn på kvinnliga brandmän.

Antingen finns de inte i organisationen, eller också strävar man att forma dem att vara som alla andra.

– Kan de inte bidra med olikhet vet jag inte ni ska ha dem till.

Det mansdominerade yrket, könsmärkta strukturer och kulturer gör det svårt att förändra.

– Det finns motsättningar, konflikter. Ni kan fastna där om ni vill.

Det samma gäller att förändra uppgifter och arbetstider.

– Sannolikheten att arbeta för ändrad arbetstid utifrån konsensus finns inte. Det kan ni glömma. Räkna med konflikter.

Ulrika Jansson anser att MSB och SKL behöver bli tydligare.

– Det vore bra om MSB kunde styra upp lite, men det är lätt att lägga problemet någon annanstans.

Det har hänt att chefer som försökt förändra fått stryka på foten, skiftlagen anses ofta leda informellt.

Anders Axelsson försökte göra stora förändringar som räddningschef i Gislaved-Gnosjö. Det slutade med att han själv fick gå.

– En väg framåt kan vara en nationell samordning med SKL i nyckelroll, en gemensam arbetsgivarvilja, sade Axelsson.