Den här webbplatsen använder cookies för att ge dig en så bra upplevelse som möjligt. Genom att klicka på "Jag förstår" samtycker du till att cookies används. Jag förstår, stäng

Återtar kunskaper om kärnvapenhotet

Det försämrade omvärldsläget får genomslag på allt fler områden. I slutet av oktober hölls ett inledande seminarium om konsekvenserna av en kärnvapendetonation.

Publicerad: 2017-12-14
Länder som har kärnvapen (röda). Länder som har kärnvapen utplacerade på sitt territorium (orange) och länder som är med i kärnvapenallians (gula).

Serien om fyra seminarier är ett så kallat 2:4-projekt med rubriken ”Radiologiska konsekvenser av en kärnvapendetonation, en seminarieserie med fokus på livsmedelsproduktion och sanering”.

Inbjudna var experter och nyckelpersoner på nationell och regional nivå inom kärnenergiberedskapen.
Tomas Sandström– Det handlar om att göra kunskap som finns bland aktörer inom kärnenergiberedskapen tillgänglig. Räcker det med den beredskap vi har för kärntekniska olyckor eller måste vi ha något separat? Vi i Nesa, Nationella expertgruppen för sanering, behöver höja vår expertnivå. Vi kommer från olika bakgrund och behöver få ett helhetsperspektiv, säger projektledaren Tomas Sandström.

Mot bakgrund av den återupptagna totalförsvarsplaneringen fick Foi i uppdrag av MSB att genomföra en studie om kärnvapenhot och civilt försvar. Studien konstaterar att: ”En sammantagen bedömning av Sveriges geografiska läge, närvaron av kärnvapen i närområdet och möjligheten för en väpnad konflikt i närområdet gör att det finns ett kärnvapenhot.”

Enligt Torbjörn Nylén, Foi, en av författarna till studien, finns det två anledningar till att det blivit aktuellt att titta på kärnvapen igen.

– I grundsynen för planering av totalförsvaret finns olika typfall och ett av dem är typfall fyra, där något land använder sig av taktiska kärnvapen. Så vi ska alltså planera för att minimera effekterna på samhället och den militära förmågan av en detonation av en taktisk kärnladdning i vår närhet eller i Sverige.

Torbjörn NylénFram till några år in på 2000-talet arbetade Foi intensivt med kärnvapen. Då svängde arbetet istället om till att bistå försvaret med kunskap om hur man vid internationella operationer skyddar sig mot strålning från konventionella bomber som innehåller radioaktiva ämnen, så kallade ”dirty bombs”. Kärnvapenfrågorna hamnade i skymundan när det gällde strålskydd och effekter av kärnvapen.

– Det är en nystart vi går igenom nu. Det är också så att en stor del av den generation som kunde det här har gått i pension och många verkliga experter finns inte längre. Vi har hela tiden läst in oss på någon nivå men nu accelererar vi för att ta igen kunskapen.

Den andra anledningen är det som händer i Nordkorea.

– Det förs diskussioner bland hotbedömare som säger att spänningen mellan Nordkorea, omgivande länder och deras allierade kan utlösa ett tredje världskrig. Det tror jag inte riktigt på. Det finns inga förutsättningar för ett världskrig med ett litet land som inte riktigt har några allierade. Däremot finns det möjligtvis en risk att kärnvapen kommer till användning, säger Torbjörn Nylén.

På seminariet fanns många från länsstyrelserna. Stig Husin, samordnare för krisberedskap vid länsstyrelsen Uppsala, Sverige nordligaste kärnkraftslän, välkomnar initiativet.
Stig Husin– Tyvärr känns det som kärnvapenhotet kommit närmare än det har varit under ganska många år. Det vi är intresserade av på länsstyrelsen är hur kan det bli om något land använder kärnvapen? Dels om det inträffar långt från Sverige men även i Sveriges närhet eller i värsta fall Sverige. Och då tänker vi inte bara på nedfall av radioaktiva ämnen utan egentligen på andra konsekvenser också. Man har pratat stötvåg, värmestrålning, hur påverkar det samhällsviktiga funktioner på sikt – och det viktigaste är: kan vi göra någonting åt det i förväg?

Det beredskapen hittills fokuserat på är kärnteknisk olycka vid ett kärnkraftverk. Ansvaret för hanteringen ser olika ut beroende på om det är en kärnteknisk olycka eller kärnvapendetonation.

– Skillnaden är att vid en kärnteknisk olycka har vi ett direkt räddningstjänstansvar, då blir det statlig räddningstjänst. För kärnvapendetonation gäller grundregeln att det är kommunal räddningstjänst, säger Stig Husin.

Seminariet väckte intresse hos alla aktörer.

– Det har varit ett väldigt stort intresse och vi har fått neka deltagande, bland annat för konsulter. Vi ska utöka och ta emot fler vid nästa seminarium som vi håller i slutet av februari, säger Tomas Sandström.

Utgångspunkten för nästa seminarium är att nedfallet nått marken. I det läget handlar det om att acceptera helt andra gränsvärden.

– Nu är det på marken och vad gör vi då? Den handlar inte om vilka gränsvärden vi ska ha, utan att vi kan hamna i en så allvarlig situation att vi behöver reda ut vad går att äta och överleva på? Problemen är ganska många. Fungerar saneringsmetoderna vi har för kärnteknisk olycka även för kärnvapen? säger Karl Östlund, projektledare på avdelningen för medicinsk strålningsfysik vid Lunds universitet.

Gunno Ivansson
blog comments powered by Disqus
Om tidningen

Tjugofyra7 bevakar utvecklingen inom MSBs ansvarsområden och ska stimulera till debatt i dessa frågor. Enbart Ledaren är att betrakta som MSBs officiella linje.

Kontakt
Redaktionen