Den här webbplatsen använder cookies för att ge dig en så bra upplevelse som möjligt. Genom att klicka på "Jag förstår" samtycker du till att cookies används. Jag förstår, stäng

Kapade vajerräcke i fullskaleförsök

För två år sedan omkom en brandman i samband med en trafikolycka utanför Örkelljunga efter att en vägräckesvajer släppt. Sedan dess har det funnits delade meningar om säkraste sättet att hantera en spänd vajer. Efter ett unikt fullskaleförsök vet man mer.
– Nu känns det som vi står på en bättre grund för att ge vägledning, säger Marianne Stålheim, enheten för kunskapsutveckling på MSB.

Publicerad: 2018-06-14

  • Sträckan på E 18 öster om Karlstad valdes bland annat för möjligheterna att omleda trafiken. Foto: Hans Flyman, MSB
  • För att mäta vajerns rörelse i sidled används förutom höghastighetskamera även 8 millimeters rundstav. bara den närmaste slogs av vid något av försöken. Foto: Hans Flyman, MSB
  • Brandmän från Räddningstjänsten Karlstadsregionen utförde själva kapningen. Foto: Hans Flyman, MSB
  • Trot att vajern spändes ut över båda körbanorna kom man inte upp i de 5,8 ton som simuleringar visat. Foto: Hans Flyman, MSB
  • Marianne Stålheim, MSB, och Göran Fredriksson, Svenska väg- och broräckesföreningen i överläggning med Svevias Michael Wennerström. Foto: Gunno Ivansson

Efter olyckan i Örkelljunga och flera andra trafikolyckor där brandmän omkommit i samband med räddningsinsats gav MSB ut vägledningen Säkerhet i vägtrafikmiljö. För vajerräcken var MSBs rekommendation att vajern bör kapas enbart vid livräddning. Ett forskningsprojekt inom Trafikverket väntades ge underbyggda rekommendationer. I det projektet anlitade Trafikverket en konsult för att göra simuleringar som visade att vid klippning kunde vajern skapa ”pisksnärtar” på upp till fyra meter åt båda sidor om vajerräcket.

Resultatet av simuleringen ifrågasattes av både tillverkare och Svenska väg- och broräckesföreningen.

– De kapningar som gjorts vid försök är väldigt odramatiska och vi kände inte igen oss i det stora utslaget i sidled, ända bort till förankringarna, säger Göran Fredriksson, Svenska väg- och broräckesföreningen.

Resultatet blev att myndigheter och branschen kom överens om att enda sättet att räta ut frågetecknen var ett fullskaleförsök och det genomfördes i början av juni på E18 öster om Karlstad. Där finns ett fyra kilometer lång räcke som består av tre vajrar och bra möjlighet att stänga av och leda om trafiken.

Vajerräcken är oftast 1 000-1 500 meter långa, men det finns upp till 8 000 meter. Var 300e meter sitter så kallade vantskruvar som spänner vajern. Normalspänningen är 1-2 ton.

Vid simuleringen hade beräkningar kommit fram till att ett fordon som kör in i ett räcke och spänner den som en bågsträng kan öka spänningen till 5,8 ton. Fullskaleförsöket visar att både den höga spänningen och de våldsamma pisksnärtarna är mindre sannolika.

– Nu tror vi inte att man kommer upp i den spänningen i verkligheten. Vi hade rätt vad det gäller rörelsen i sidled som blev mycket mindre än i simuleringarna. Simuleringen underskattar friktionen i stolparna. Vantskruvarna fastnar i slitsen och drar med sig stolparna vilket dämpar rörelsen i vajern. Däremot blev vi förvånade av rörelsen i längsled. Vi såg slag ända bort till förankringen fyra kilometer bort, säger Göran Fredriksson, som ledde fullskaleförsöket.

För att mäta svängningarna användes både höghastighetskameror och vinkelrätt placerade plankor med stående rundstavar på 20 centimeters mellanrum. Bara ett par av de som stod närmast slogs av. En grävmaskin användes för att dra ut vajern. Den högsta spänning man kom upp i var 4,2 ton i den understa vajern. Den översta vajern var mycket medgörligare. Vi den viss dragkraft viker sig stolparna vilket tycks sätta gränsen för hur hög spänning som kan uppnås.

– Att vi fick så hög spänning i understa vajern tror jag beror på att de två översta är intakta. Att vi inte fick upp spänningen i den översta tror jag beror på att stolparna närmast viker sig vilket ger en längre spänningssträcka och då får man mer gummisnoddseffekt. Vi drog vajern ända ner till dikeskanten, omkring nio meter, och kom bara upp till 3,2 ton.

– Om man tänker sig att en lastbil kör på räcket och kilar sig fast kan man säkert få högre spänning. Men igen, stolpar ger sig och det blir ingen skarp vinkel.

De fyra vajerkapningar som gjordes var ganska odramatiska vid både kapstället och där vajern dragits ut av grävmaskinen.

 – Den understa vajern rörde sig  väldigt lite och därför tror vi nu det är bäst att börja kapa nerifrån, säger Göran Fredriksson.

För Håkan Nilsson på Blue Systems var resultatet ingen överraskning.

– Det blev som vi förväntade oss. Det sker saker i längsled, men inte som i simuleringarna att det skulle kunna snärta av ben. Att man inte kan få upp spänningen för att stolparna böjer är bra att veta.

Marianne Stålheim säger att fullskaleförsöket gav värdefulla erfarenheter.

– Lite grovt bekräftade det var vi ska kapa och vi har en idé om i vilken ordning man kapar vajrarna på säkraste sätt. Vi vet också att det händer saker utmed hela vajerns längd men inte så mycket i sidled som kunde misstänkas. Men vi måste få höghastighetsbilderna innan vi kan säga något säkert.

En uppdaterad vägledning beräknas komma under hösten.

Gunno ivansson
blog comments powered by Disqus
Om tidningen

Tjugofyra7 bevakar utvecklingen inom MSBs ansvarsområden och ska stimulera till debatt i dessa frågor. Enbart Ledaren är att betrakta som MSBs officiella linje.

Kontakt
Redaktionen