Det sade MSBs generaldirektör Helena Lindberg, när Mötesplats Samhällssäkerhet 2015 inleddes i Kista 24 november. Hon konstaterade det efter att ha gått igenom en rad dramatiska händelser som Sverige och Europa upplevt sedan förra mötesplats 2013. Skogsbranden, terrorattacker i Paris och Sverige och inte minst flyktingsituation.

Mot bakgrund av det ser hon tre stora utmaningar.

– Den första utmaningen handlar om en försämrad säkerhetspolitisk situation. Den andra utmaningen handlar om befolkningsströmmar och snabba demografiska förändringar. Den tredje handlar om polarisering, radikalisering och extremism. I förlängningen terrorism. Alla tre kräver att hela samhället agerar, och att vi samverkar med varandra för att hitta lösningar på problemen och svar på frågorna.

Den försämrade säkerhetspolitiska situationen kräver återupprättning av en modern version av det svenska totalförsvaret. Det behövs samordnad militär och civil planering för att kunna möta ett väpnat angrepp.

När det gäller de snabba demografiska förändringarna är det lätt att fastna i den gigantiska utmaningen att skapa boende för de asylsökande. Men bortom den allra mest akuta hanteringen handlar det också om bland annat logistik, resurser, kompetens och samhällsplanering.

– Migrationsverket bedömer att det kommer minst ett Linköping till Sverige under 2015, och kanske ytterligare ett Linköping under 2016. Det ungefär 150 000 personer per år. Ni som har varit i Linköping vet att det är en ganska stor stad. Linköping har 86 skolor. Ett par tusen lärare. Ett stort regionsjukhus.

– För 150 000 människor behövs det cirka 20 vårdcentraler, tio barnavårdscentraler, fem mödravårdscentraler och sju psykiatriska mottagningar. Ungefär sju folktandvårdskliniker. Det går åt cirka 25 miljoner liter vatten per dygn – motsvarande ett mindre vattenverk. Och då har jag ändå inte sagt något om bostäder, kollektivtrafik, idrottshallar. Eller för den delen alla funktioner som en kommun erbjuder kommuninvånarna inom socialtjänstens område.

Samtidigt leder den pressade situationen till att krishanteringen utvecklas.

– Framförallt lär vi oss fantastiskt mycket och utvecklar vår förmåga. Vi kan se en positiv utveckling i samverkansförmågan på alla nivåer. Det räcker inte med att man bottnar i sig eget uppdrag utan måste ta in andras uppdrag och få till perspektivförståelsen. Här har vi gjort enorma utvecklingssteg framåt, säger Helena Lindberg.

Den tredje utmaningen, polarisering, radikalisering och extremism – i förlängningen terrorism, ställer också höga krav på oss alla.

– För det är ju så, att i den här frågan så möts det extremt lokala – arbetet på kommundelsnivå, ibland nästan på kvartersnivå – med det genuint globala – utvecklingen i Syrien, Irak och delar av Afrika, spridningen av propaganda via sociala medier, rädslan som sprider sig över nationsgränserna.