Vatten är sedan 1991 klassat som livsmedel, vilket innebär strikta regler och höga kvalitetskrav.

Ett sätt att säkra vattenkvalitén är mindre rördimensioner, vilket ger bättre flöde och mindre stillastående vatten.

Räddningstjänster befarar risk för vattenbrist vid släckinsatser.

Ola Carlén– Det pågår en dricksvattenutredning som handlar om att säkra försörjning och kvalité. Men i utredningen finns ingen uppgift att se över behovet av vatten för brandsläckning, det är en icke-fråga, säger Ola Carlén, strateg i förebyggande arbete vid Brandkåren Attunda.

Traditionella 200 millimeters vattenledningar ger 600 liter i minuten. Om nu dimensionerna minskas kraftigt, vad krävs för att räddningstjänsten ska ha tillräckligt med släckvatten?

– 450 liter är gammal praxis. Men numera används fler släckmetoder. Jag tror vi behöver omräkna behovet av vatten och var det hamnar vet jag inte riktigt.

Därtill är kommuner mindre benägna att hålla med traditionellt brandpostnät, underhållet kostar.

Representanter med knytning till räddningstjänst och bränder tycker det är dags att larma.

– När Järfälla kommun bygger nytt vill man inte ha brandvattensystem. Vid ett nybygge i Barkaby är det 300 meter mellan brandposterna, i stället för 150 meter som är standard. Men man vill egentligen inte ha brandposter, det är för oss ett generellt problem, säger Carlén.

Längre avstånd till brandposter innebär att mer grovslang måste med ut vid larm, den tar längre tid att lägga ut och det kan ta längre tid att hitta brandposten.

Ett annat alternativ till traditionellt brandpostnät som dyker upp är "vattenkiosker" dit räddningstjänsten kan åka och fylla tankbilen.

För räddningstjänsten finns inga lagkrav att luta sig mot, inget som styr brandvattenförsörjningen. Dricksvatten finns det däremot tydlig lagstiftning för.

– Problemet är att många vattenledningssystem är byggda på 60-70-talet och nu behöver ses över. Våra kommuner har mer eller mindre påhittiga idéer om hur de framtida systemen ska utformas. För oss i räddningstjänsten är det jättevinst om vi kan ha en gemensam syn i frågan.

Max Ekberg, SKL, uppvaktade dricksvattenutredningen och frågade om de tänkt på brandvattenförsörjning.

– Fick till svar att det inte ingår i uppdraget. Man blir inte hörd i sammanhanget när man pratar om detta.

Både dricksvatten och brandvatten är en fråga för kommunerna. En skillnad, förutom kravet på kvalité på dricksvattnet, är att kommunen tar betalt för dricksvatten.

– Kommuner har olika uppdrag, ibland blir intressena motstridiga. Det är viktigt att försöka mötas. Och för oss viktigt att ha med oss att vår fråga är bortglömd, vi behöver få den på banan igen. Tror det är viktigt att vi gör en översyn av vad vi har i dag och vad vi behöver i framtiden, säger Max Ekberg.

Jan Wisén, avdelningschef på MSB, har mångårigt förflutet i kommunal räddningstjänst, medverkade i insatser vid storbränder som när Katarina kyrka och SALK-hallen brann i Stockholm på 90-talet.

– Utvärderingar då visade att vattentillgången var ett problem, trots att bränderna var mitt i stan. Brandvatten behövs, och ett fungerande brandpostnät är grunden i det, säger han.

Han konstaterar att frågan om tillgång på vatten återkommande funnits på dagordningen.

– Tidigare var det en självklarhet. Sedan kom frågor om underhåll, kostnader och dimensioner.

En kommun har ansvar för att skapa förutsättningar för att genomföra effektiva räddningsinsatser. Lagen om skydd mot olyckor säger också att fastighetsägare ska hålla utrustning för brandsläckning.

– Det kan vara brandvattenledningar. Men lagen säger inte mer än att det ska vara skäligt, säger Wisén.

Han ser MSBs uppgift i sammanhanget att främst öka kunskapen, genom rådgivning, utbildning, teknik- och metodutveckling.

– Och vi har tillsyn gentemot länsstyrelserna, som i sin tur tillsynar kommunerna. Där borde frågan hur man säkerställer brandvattenförsörjningen vara relevant.