– Vi blir inte mer och mer jämställda för att vi tror det. Det kräver aktivt arbete. Och det får inte bli toppstyrning. Får man inte förankring i leden, då blir det allt ifrån att folk skiter i vad som sagts till att man gör sin egen tolkning, säger Kumlin.

Diskriminering orsakas mer sällan av offentlig policy. Det är en mer flytande process, har smugit sig in i det vardagliga tänkandet och befinner sig bakom den mest ärliga tilltron till jämlikhet, konstaterar Kumlin.

812 anmälningar om diskriminering har analyserats och forskarna ser snarlika mönster.

– Händelser beskrivs ofta ha sin grund i systematiska strukturella problem, som regler eller jargong. Diskriminering upplevs ofta uppstå i processliknande skeenden över tid och i komplex växelverkan. Det är inte ovanligt att händelser över tio år beskrivs.

Anmälningar kan bero på öppna ifrågasättanden, men också mer subtila former, att man känner sig utfryst, får inte information.

– Forskare ser i dag som ett problem att man missar de subtila processerna.

Johanna Kumlin framhåller att det behövs analytiska verktyg för att skapa förståelse för hur ojämlikheter skapas eller återskapas i en organisation. Formella strukturer och beteenden kring arbetsordning, fördelning av uppgifter o resurser, lönesättande kriterier är en sak.

– Det vi tidigare ofta missat är individens handlingsutrymme, anpassningsstrategier, språkanvändning, identitetsmarkörer. Normer är till för att inte skapa kaos. Men det finns också normer som kan skapa kaos. Jargong och vem som får ordet är bitar som man bör titta på. Ta de som framför synpunkter om jargong på allvar. Man behöver inte gå till botten med det enskilda ärendet utan se bredare på frågan och ta den på allvar.