Scenarioanalysen behandlar en ökad spridning av resistensmekanismen ESBLCarba, som bland annat kan finnas hos E. coli, en bakterie som förekommer naturligt i tarmen hos människor och djur.

– Sverige har ett gott läge med låg förekomst av resistenta bakterier sett ur ett internationellt perspektiv, men bakterier känner inga gränser. I Sydeuropa har vi ett annat läge. Resistensen är något som man globalt ser väldigt allvarligt på, säger Kerstin Borg.

ESBL-producerande bakterier förekommer såväl hos människor som hos djur i Sverige, även om förekomsten internationellt sett är låg. Livsmedelsverket, Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) och Folkhälsomyndigheten uppskattar i en myndighetsgemensam rapport att närmare fem procent av befolkningen bär på sådana bakterier.

Även om det fortfarande rör sig om relativt få fall är trenden brant uppåtgående. 2007 anmäldes drygt 2 000 fall av ESBL-producerande Enterobacteriaceae hos människor i Sverige. Motsvarande siffra 2014 var 8 902 fall. De flesta av fallen från 2014 (89 procent) var E.coli med ESBL.

Folkhälsomyndigheten varnar särskilt för utvecklingen av den ännu mer svårbehandlade varianten ESBLCarba där 46 fall konstaterades under 2014, varav fyra smittades inom landet. En huvuddel av fallen är importerade från länder som Bosnien, Egypten, Grekland, Indien, Irak, Israel, Italien, Rumänien och Syrien där personer fått akutvård och genom medicinsk turism, det vill säga resor för vård och operationer utomlands.

Inga fall av ESBLCarba har hittills upptäckts hos djur i Sverige. Enligt SVA förekommer ESBL-bildande bakterier relativt sällan hos nötkreatur och gris, men är vanlig hos kyckling.

– I Sverige håller vi nere användningen av antibiotika och arbetar bra med smittskydd. Det gäller även djur som är minst lika viktigt när det gäller att bekämpa antibiotikaresistens.

De internationella rapporter som finns är oroande, förekomsten ökar i Europa, Asien och Afrika. Enligt Europeiska smittskyddsinstitutets (ECDC) rapportering är situationen i allmänhet bättre i norra jämfört med södra Europa.

Det finns flera exempel på enskilda utbrott i Sverige, särskilt om man räknar in alla former av antibiotikaresistenta bakterier, inte bara tarmbakterier. Detta gäller exempelvis utbrott inom sjukvård och förekomst av resistenta bakterier inom förskolan. Ett mindre utbrott på en brännskadeavdelning vid Linköpings Universitetssjukhus visar att ESBLCarba redan är och kan bli ett värre problem. Utbrottet pågick under 2013 och började med att det upptäcktes att två patienter som övertagits från sjukhus utomlands var bärare av en bakterie med ESBLCarba.

Turism, medicinsk och vanlig, är en riskfaktor för att bli bärare av resistenta bakterier. En annan riskfaktor är naturolyckor. Några av de som drabbades av flodvågen i Thailand och vårdades där smittades med resistenta bakterier och flögs sedan till Sverige för fortsatt vård.

– Sjukvård utomlands innebär en risk för att bli exponerad för resistenta bakterier och kanske drabbas av svårläkta infektioner. Generellt är det så att har du fått vård på sjukhus utomlands och behöver sjukhusvård i Sverige provtar man ofta för att se om du bär på ESBL eller någon annan typ av resistens.

Det förebyggande arbetet handlar i princip om att fördröja att spridningen når en alltför stor omfattning. Det bygger på kunskap om och att följa lagar och regler.

– Vi har i Sverige god kunskap om riskerna med multiresistenta tarmbakterier och till viss del hur de sprids, men den kunskapen återfinns hos alltför få, säger Kerstin Borg.

Som enskild person finns det flera saker man kan göra för att minska spridningen av resistenta bakterier. Det viktigaste är enligt Kerstin Borg väldigt enkelt:

– Tvätta händerna!

Mot bakgrund av de slutsatser som dras i rapporten ger MSB följande rekommendationer:

  • Att berörda aktörer inom krisberedskapen strävar efter att öka sin kunskap om riskerna med antibiotikaresistens, särskilt ESBLCarba.
  • Att myndigheter med särskilt ansvar för krisberedskapen samt landsting och kommuner undersöker och överväger att inkludera antibiotikaresistens i arbetet med sina respektive risk- och sårbarhetsanalyser.
  • Att intentionerna och åtgärderna i myndigheternas handlingsplan mot antibiotikaresistens och vårdrelaterade infektioner genomförs enligt planen.
  • Att ansvariga aktörer möjliggör och utvecklar svenska myndigheters internationella arbete mot antibiotikaresistens.