Totalt sett tycker 60 procent av de 1 176 personer som besvarade enkäten att dagens jämställdhetsarbete inom räddningstjänsten är i huvudsak positivt.

De manliga brandmän som har arbetat tillsammans med kvinnliga brandmannakollegor är betydligt mer positiva än de som aldrig jobbat med kvinnor.Båda delarna är glädjande, tycker genusforskarna.

 

Men den som tror att yngre skulle vara mer positiva än äldre har fel.

De som tar mest avstånd från jämställdhetsarbetet är yngre manliga heltidsanställda brandmän i större kommuner.

– Resultatet går emot vanliga föreställningar om att storstadsbor och yngre är föregångare, mindre traditionella, än de som bor på mindre orter, säger sociologen Liselotte Jakobsen, projektledare för ”Den genuskodade räddningstjänsten”.

 

En förklaring till att svaren varierar tydligt över landet tror forskarna är att det är främst på de större orterna som det är söktryck på tjänsterna och där som de fysiska kraven görs extra höga.

– Där kan man upprätthålla de maskulina idealen, påpekar Liselotte Jakobsen.

 

Att yngre heltidsanställda män är mindre positiva kan bero på att det främst är de som riskerar att inte få jobb om kvinnor är med och konkurrerar om anställningar som anses vara vikta för män.

Och kanske är äldre manliga brandmän mer positiva för att fler kvinnor innebär ett större tryck på att införa nya verktyg och metoder som inte förutsätter enorma muskler.

 

Forskarna fascineras av att brist på styrka används enbart som argument för att stänga kvinnor ute, inte för att förmå äldre brandmän att sluta jobba.

Ändå är det fler som i enkätsvaren håller med om påståendet att det är ett stort problem för brandmän att den fysiska förmågan avtar med åldern än de som instämmer i att det är ett problem att kvinnor generellt sett är fysiskt svagare än män.

 

Och hela 24 procent säger att de själva ibland känner sig otillräckliga på grund av sin fysik.

– Alla vet ju om det här men låtsas inte om det, kommenterar Liselotte Jakobsen.
Frågorna engagerar räddningstjänstens folk, det märks på att så många har skrivit egna kommentarer.
– Som forskare har jag aldrig varit med om att få så många kommentarer på en enkät, säger Lars-Gunnar Engström.

 

Bland de negativa kommentarerna spåras en rädsla för att jämställdhetsarbetet försämrar verksamheten. ”Vakna! Vi är till för de som råkar illa ut inte för att kvinnor som ej är lämpliga ska kvoteras in för att mångfald skall finnas” är ett exempel.

Andra anser att satsningen på jämställdhet kostar pengar som kunde användas bättre på andra sätt.

 

Flera förespråkar en tydlig uppdelning mellan dem som utför operativt respektive förebyggande arbete.

Det skulle definitivt inte gagna jämställdheten, tycker forskarna.

– Då blir det garanterat männen som rycker ut och kvinnorna som förebygger, säger Liselotte Jakobsen.

 

De tre forskarna

Lars-Gunnar Engström, Clary Krekula och Liselotte Jakobsen är tre av de genusforskare som håller ett öga på räddningstjänsten. Foto: Annika N Lindqvist