Larmgruppen använder SträngnäsLarmgruppen för trygghetslarm i Strängnäs använder Rakel. Victoria Lindelöf, Annika Karlsson och Sara Dahbo tycker att de fått enklare och rakare kommunikation. Foto: Per Larsson

 

Kommunen måste kunna hantera en kris. Och när krisen slår till är det försent att fundera över vilka verktyg man har. Det räcker inte med ett krisledningsrum, resonerar Rutgersson.

Strängnäs kom fram till att Rakel är ett av verktygen man behöver.

Rutgersson– Jag möter ofta synpunkten från kollegor att det är dyrt. Men om man tycker krisplanering är dyrt, prova då en olycka.

Rakel har kostat runt två miljoner kronor i investering.

Ett skäl till att skaffa så många terminaler är att krisverktyget inte får vara en främmande fågel när krisen inträffar. Det ska även öka säkerheten och tillgängligheten i vardagen och därmed vara ett vant instrument när larmet går.

– Ett sätt att få igång Rakel i vardagen var att se till att tjänsteman i beredskap (tib) alltid kommunicerar via Rakel med övriga som har beredskap. När vi blir tillräckligt många användare kan det bli knepigt för dem som inte är med, då håller det inte att ha terminalen avslagen.

Räddningstjänsten har 45 terminaler och har uttalat att all radiokommunikation ska ske via Rakel. Gatu- och parkavdelning använder Rakel. Vid akut behov av snöröjning kan alla anropas samtidigt och åtgärderna blir snabbare.

Förskolorna använder också systemet och ser snart långa kedjesamtal för att få ut information eller få hjälp som ett minne blott.

Men den stora användaren är socialförvaltningen som har 99 terminaler.

– I början var det inte så populärt. Vad ska vi med en komradio till? var en vanlig kommentar. Men vi har fått mycket snabbare och enklare kommunikation, säger Sara Dahbo som jobbar i en larmgrupp för trygghetslarm.

Larmgruppen är totalt 13 personer och har två personer i tjänst dygnet runt. De rycker ut när någon av de 300 i tätorten med trygghetslarm påkallar hjälp.

– Vi utför också många andra uppgifter, exempelvis installerar larm. Numera kan vi dela på oss när vi utför såna uppgifter och hantera två uppdrag samtidigt, det kunde vi inte när vi inte hade Rakel, säger kollegan Victoria Lindelöf.

– En av fördelarna med Rakel jämfört med mobilen är att den piper till om täckningen börjar bli dålig. Täckningen är si och så på sina ställen, fortsätter hon.

Larmgruppen använder även Rakel som vanlig telefon. Om det kan fungera är en fråga många ställt. Strängnäs löste det, och enligt Arne Rutgersson var det inte så krångligt.

– Visst, vi fick lägga en del energi på det. Det enda som var besvärligt var samtal från externa nummer. Men det hjälpte Telia oss att lösa.

Enkelt uttryckt utökades nummerserien i kommunväxeln. De nya numren knöts till Rakelterminalerna. Kostnaden blev runt 30 000 kronor.

Rutgersson ser fler behov som behöver lösas. Ett är taktiska nummer som följer en uppgift och inte terminalen, exempelvis att journumret ska kunna flyttas istället för att terminalen ska skickas runt.

– Om man måste byta terminal blir det ingen vana att använda den, i stället kommer man att göra allt för att slippa använda den. Nödlarm och positionering är andra funktioner som är nödvändiga att få igång. Dessutom måste vi få utrustning för programmering på hemmaplan, vi kan inte skicka iväg 264 terminaler.

Med ökad användning kommer behov av fler funktioner, tror Rutgersson och vill att MSB ska jobba mer ut mot marknaden.

– Någon måste sälja tjänsterna och få till en marknad. MSB, och även SOS, måste bli mer offensivt. Sitt inte och vänta.