Enligt Johan von Knorring ledde nedläggningen av Civilförsvaret 1996 och den ”strategiska timeouten” till att samverkan med försvarsmakten upphörde.
– Historiskt sett har länsstyrelsen jobbat med krigsplanering men den förmågan har gått förlorad. Det finns mycket att återta för att vi ska bli en bra samarbetspartner till Försvarsmakten. Försvarsmakten har bjudits in i nätverk och etablerade strukturer. Samarbete i vardagen är en förutsättning för samverkan i kris.


Representanterna från både från det civila och försvaret framhöll bristande resurser.
– Vi skulle aldrig kunna göra om Gudrun – vi har inte lika mycket resurser. Ingen av oss är särskilt starka, vi har ett gigantiskt arbete framför oss, säger Bengt-Göran Svensson, samverkansofficer Militärregion Syd.


Carol Paraniak, Högkvarterets samverkanschef, pekade på de stora skillnaderna i resurser mellan det gamla och nya försvaret. Då hade Sverige drygt 7 miljoner invånare och 850 000 värnpliktiga. I dag är vi nästan 9,5 miljoner och har 55 000 soldater.
– Detta är vad vi får för 42 miljarder. Vi är en liten pusselbit i sammanhanget. Vi är direkt beroende av det civila samhället och har idag ett stort behov av kvalificerad sjukvård, transporter och försörjning. Vi är också bekymrade för livsmedelsförsörjningen, idag finns inga lager.


Patrik Åhnberg, säkerhetschef Stockholms stad, berättade om samverkanserfarenheter med Försvarsmakten i samband med ett Nato möte och president Obamas besök.
– Det vi sprang på direkt var språk och strukturer. Språk och igenkänning är en förutsättning för att det ska fungera. Samverkan tar tid. Vi måste säga vilka problem vi har och sätta mål. Risk- och sårbarhetsanalyserna hittar problemen det gäller att dela kunskaperna med andra och det har vi inte gjort.


Magnus Dyberg Ek, MSB, konstaterade att krisberedskapen har många goda förmågor, nu handlar det om att se helhetsperspektivet, balansera krisberedskap och höjd beredskap. MSB siktar på att nå en grundförmåga 2020.
– Prioriterat är att stödja Försvarsmakten. Privata företag behöver engageras och knytas upp i planeringen som måste göras tillsammans med Försvarsmakten. Den stora frågan är ambitionsnivån, vad det får kosta och där väntar vi på försvarsbeslutet 2015.