– Hur vi bygger och utbyter lägesbild mellan varandra och att det finns en teknik som klarar det, är två mycket viktiga områden, säger projektledaren Rolf Olsson.

Rolf OlssonRolf Olsson konstaterar att det är svårt att bli bättre om inte myndigheterna har samma bild av olyckan eller krisen och om man inte kan delge varandra information.
– I dag är det exempelvis inte så lätt för en SOS-central att ge en samlad bild av en olycka eftersom den inte har information om det totala resursläget. Det finns lösningar, men de är inte implementerade ännu. En av projektets uppgifter är att ta fram idéer och principer för hur det behöver vara.

 

Det handlar inte om ett system som alla ska använda, utan att föreslå gemensamma gränssnitt så att system kan prata med varandra.
– Olika organisationer bygger egna system efter sina behov i första hand, men de måste i framtiden kunna fungera tillsammans och skicka information till varandra. Det viktiga är att vi blir överens och att alla myndigheter accepterar att följa projektets gränssnittsrekommendationer, säger Rolf Olsson och fortsätter:
– Samtidigt följer vi vad som händer med Alarmeringstjänstutredningens förslag. Vad det resulterar i kan givetvis påverka oss.

 

Projektet Ledning och samverkan är en stor apparat som involverar runt 40 myndigheter och organisationer och där över 100 personer, varav en tredjedel från MSB, är aktiva i arbetet. Tunga representanter i övrigt är blåljusmyndigheter, länsstyrelserna och SKL.
– Från SKL medverkar 15 personer som främst representerar landstingen samt räddningstjänster och beredskapshandläggare i kommunerna.

 

Flera andra projekt pågår parallellt. Ett 30-tal projektarbeten som rör ledning och samverkan har samröre med projektet, exempelvis samverkan inom Stockholmsregionen, nytt ledningssystem inom polisen och SMHIs informationsdelningsprojekt.
Nästa sommar ska arbetet slutföras med höjd krishanteringsförmåga som mål. Det handlar såväl om att stödja och utveckla samarbete mellan myndigheter som den enskildes förmåga.

 

Redan vid MSBs bildande 2009 pekade myndighetens ledning ut behovet av det projekt som nu pågår.
– Orsaken var att man sett brister från både verkliga händelser och övningar. Och man konstaterade att det riktigt svåra är att samverka. Nu ska vi lägga grunden för att det förbättras.

 

Finns det någon myndighet som är förebild i förmågan att samverka?
– Svårt att svara direkt på. Generellt är det ofta mycket stuprörstänk. Vardagssamverkan brukar gå bra. Men när det händer något större och det pågår länge, då kan det bli bättre.

 

Projektet är indelat i fem delar som ska utveckla olika områden. Ett av delprojekten rör utbildning och övning, det pågår fyra månader längre och ska ta fram underlag till kurser som bygger på vad projektet i övrigt kommer fram till.

– Det finns redan många utbildningar, men de behöver kanske uppdateras och utvecklas. Vilka nya utbildningar som behövs vet vi inte i dag, men för framtiden behövs ett grundpaket med kompetenshöjande åtgärder. Det här är ingen engångsfluga.
– Jag tror också att vi behöver fler tvärsektoriella utbildningar som involverar flera organisationer, det förbättrar samverkan.

 

Finns det inriktning mot någon speciell typ av övningar, exempelvis stora eller små övningar?
– Jag tror båda typerna behövs. Jag vill gärna se att vi ibland gör småövningar i ett planeringsstadie som leder fram till en storövning, då vet deltagarna vad de ska göra när storövningen kommer. Jag vill också se fler oannonserade övningar som testar stressförmågan.