I lilla Rusksele utanför Lycksele finns den verkliga mångfalden. Deltidskåren består av Andres Carmona, Mattias Andersson, Jörgen Olofsson, Bobby Bolton, Beatriz Axelsson, Pawel Wrochna och Per Dahlgren. Foto: Bitte Torbjörnsdotter

 

Kärleken kan besegra allt, sägs det. Och för Billy Bolton från Philadelfia var steget till lilla Rusksele inte svårt att ta. Han mötte sin fru när hon arbetade som aupair och följde henne hem.

– Om du hade sett området jag bodde i så förstår du att jag har det mycket bättre här, säger Billy.

Nu jobbar han på snickeriet, ett av alla småföretag som genererar jobb till de 270 invånarna, och som är beroende av att det finns en räddningstjänst så nära.

Spanske Andres Carmona kom också för kärleken och har gjort några år i grannkommunens deltidskår.

– I Spanien har vi väldigt många skogsbränder och jag drog ofta slang inom hemvärnet. Men det var ett enkelt system. Här i Sverige är allting mycket mer avancerat, som när vi tränade rökdykning på Sandö, berättar Andres glatt.

Båda killarna pratar riktigt bra svenska, om än med viss brytning.

– Fast här pratas inte direkt svenskan från SFI, utan mycket värre bondska, skrattar Billy.

Även Pawel Wrochna som bara varit i Sverige fyra år, känner sig hemma i räddningstjänsten.

– Det kommer ganska många polacker och turister hit på sommaren så jag ser en fördel med att jag kan prata med dem, säger han. Alla i gruppen nickar instämmande.

Ruskseles kår ingår i Lyckseles räddningstjänst och bygger på åtta personer som jobbar parvis med fyra styrkeledare under jourveckorna. Här sker fler räddningsinsatser vid bilolyckor än bränder och man gör ofta en viktig första insats innan Lyckseles styrka ansluter. Räddningschefen Roger Öberg förordar kvinnliga brandmän och är nöjd med mångfalden i Rusksele.

– Jag tror på mixade grupper, det blir en bra kombination.

Gänget håller igång med innebandy eftersom det skapar gemenskap att göra något tillsammans utanför jobbet. Beatriz Axelsson ser en utmaning i att bryta manskulturen som sitter i väggarna, trots att det har funnits kvinnor här tidigare.

– För mig är grupprocessen oerhört viktig och spännande, och vi vinner otroligt mycket på att få in andra kulturer och perspektiv. Det tycker jag är fantastiskt roligt.

Rekryteringen har sett olika ut, men alla brukar fråga runt i sin egen bekantskapskrets. Det var så Billy Bolton blev en i gruppen.

– Det känns bättre att ge något tillbaka istället för att bara sitta hemma och göra ingenting, säger han och speglar inställningen hos alla tre nysvenskarna.