Björn Danielsson

Vid ett kärnkraftshaveri tar länsstyrelsen över ansvaret för räddningsinsatsen och som det är uppbyggt i Uppsala län sköter räddningstjänsten strålningsmätningen. Styrkeledare Björn Danielsson och hans styrka åker då ut till ett antal fasta punkter kring Forsmarks kärnkraftverk och mäter strålningsnivåerna. Foto: Gunno Ivansson

 

Uppsala är ett kärnkraftslän med kärnkraftverket Forsmark i Östhammars kommun och har därmed särskilda krav på kärnenergiberedskapen.

– Vi har ett nära samarbete med övriga kärnkraftslän och stöttar varandra för att kunna hantera kärnkraftsolyckor och vara uthålliga.


Stefan Unnevall deltog i motspelet under Samö-KKÖ och fick en bra inblick i vad som fungerade och inte.


– Bra var att myndighetsmeddelandena kom ut så att folk visste vad de skulle göra. Mindre bra fungerade kommunikationen inom regionen och att det brast i samverkan mellan myndigheter.


Övningen visade att informationen är en kritisk faktor.


– Det har vi påpekat ända upp på ministernivå. I dag ligger informationsansvaret på regional nivå, dvs länsstyrelsen. Men en sån här olycka måste i informationshänseende klassas som en nationell händelse. Vi är underdimensionerade och det visade sig ganska tydligt i Kalmar. Hela hanteringen av information och kriskommunikation vid en kärnteknisk olycka bör ses över utifrån ett nationellt perspektiv och på alla nivåer.


Bristande samordning mellan myndigheterna ledde till osäkerhet om inom vilket område människor skulle hålla sig inomhus.


– Räddningsledaren i Kalmar hade satt en gräns för inrymning som förändrades med tiden och när Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM, publicerade sin rådgivande gräns visste man inte vilken som gällde. En operativ gräns måste komma från den operativa ledningen. SSM ska ge råd till oss och vi beslutar. Det ställde till bekymmer för räddningsledningen som fick ställa om fokus för att rätta till det här i stället för att försöka rädda folk.


Vid ett kärnkraftshaveri tar länsstyrelsen över ansvaret för räddningsinsatsen.


– Som vi byggt upp det här sköter räddningstjänsten strålningsmätningen. Räddningstjänsten är med under hela skedet, planering, genomförande och övning. Jag tycker det fungerar väldigt bra, säger Stefan Unnevall.


Brandmän i mätorganisationen genomgår en grundutbildning i strålning, strålskydd och mätteknik som anordnas av länsstyrelsen. På räddningstjänsten i Östhammar, som tillhör Norduppland, är styrkeledare Björn Danielsson ansvarig för kärnenergiberedskapen och att kompetensen upprätthålls.


– Varje år utbildar jag och två kollegor brandmän vid 13 stationer i indikering. En gång varje år har vi också en mätövning, berättar Björn Danielsson.


Närheten till Forsmark präglar i hög grad räddningstjänsten. Kärnkraftverket har en egen räddningstjänst, men behöver den stöd vid ”vanliga” olyckor larmas Östhammar vilket sker. Styrkan i Östhammar skulle gärna se ett utökat samarbete.


– Det är många hos oss som inte känner igen alla killar i deras styrka. Forsmark är ett jättestort område som kräver lokalkännedom vilket är ett orosmoment för våra styrkeledare som vill samöva mer.


Vid ett haveri tas första smällen av Forsmarks egen räddningsstyrka men den kommunala räddningstjänsten skulle ganska snabbt bli larmad. Under en insats får räddningspersonal utsättas för en strålningsdos på 50 millisievert på ett år.


– Akuta skadeverkningar börjar inträffa efter 500 millisievert, symptom börjar synas vid 1 000 millisievert. Räddningsledaren får, enligt Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrift, använda personal för högre doser än 50 millisievert under förutsättning att det sker frivilligt, att personen har kunskap om farorna med strålning och, om man är kvinna, inte är gravid, säger Stefan Unnevall.


Men riskerna är inget som brandmännen går och oroar sig för dagligen. Det gäller att ha styrkor i reserv som kan fylla på när en styrka slagit i strålningstaket.


– Ju mer insatt, ju mindre orolig är man, säger Björn Danielsson.