Maskulinitet, organisation och risk är tre områden i fokus i ett treårigt projekt som består av tre självständiga studier.

– Delstudierna har hängt ihop. Samtidigt har vi forskare fått in olika bilder. Vi har varit både sams och osams, blivit engagerade och tagit våra deltagares perspektiv. Och vår konflikt i forskargruppen är kanske en delförklaring till den konflikt som finns inom räddningstjänsten, säger forskaren Anneli Häyrén Weinestål.

 

Med frågor om hur maskulinitet, organisation och risk hänger samman problematiseras räddningstjänstens villkor.

– Risker formar begrepp om organisation, organisation formar begrepp om maskulinitet, och så vidare.

 

Häyrén Weinestål och BondestamAv de tre områdena är maskulinitet särskilt signifikant. Maskuliniteter som anses meriterande inom yrket är exempelvis idrotts- och hantverks-talanger som likställs med kroppskompetens och problemlösarförmåga, andra är viljan att vara hjälte och omsorg om varandra.

– Man pratar ofta om brandmannafamiljen, ofta är relationen lika stark till kollegan som till frun eller sambon. Det gränsar till romantik och är lika beroendeskapande.

 

– Däremot är det inte risktagande individer som söker sig till jobbet, vilket vi trodde. Risk prioriteras inte, men kan vara tillåtet om det leder till hjälteskap.

De maskuliniteter som skapas påverkar organisationen, det kan gälla inkludering, tolkningsföreträde eller rekrytering.

 

En av utgångspunkterna i arbetet har varit problemet med övergång mellan utbildning och profession. Det finns en uppfattning i branschen att SMO är enda vägen till yrket, samtidigt finns en etablerad åsikt inom yrket att utbildningen inte automatiskt, eller kanske inte alls, leder till att en person uppfattas som relevant för att utföra räddningstjänsternas uppgifter.

– Vi har fått en komplex bild av SMO. Studenter delar inte förståelse med brandmän om vad de ska vara. Studenterna blir bärare av en politisk konflikt angående utformningen av utbildningen, säger forskaren Fredrik Bondestam.

 

I rapporten skrivs att kunskaper från den första delstudien pekar mot att snart sagt samtliga verksamhetsföreträdare har en stark uppfattning om att SMO-utbildningen inte fungerar för sitt syfte, nämligen att förse svensk räddningstjänst med kompetent personal.

Forskarna anser att resultat i studien pekar ut viktiga erfarenheter och utmaningar som rör villkoren för utbildning till brandman. Det är frågor om lärande, pedagogisk förståelse, processer för inkludering och en mer övergripande diskussion kring förutsättningar för förändring av svensk räddningstjänst.

 

Forskarna konstaterar också att räddningstjänsten är en kompetenstung organisation.

– Brandmännen jobbar dagligen med kompetens och lärande. De lär mycket av varandra i arbetsgrupperna. Och SMO-utbildningen har varit en diskussion hela tiden, säger Anneli Häyrén Weinestål.