Vid sotningskonferensen delgav han sina reflexioner kring sotningsbranschens syn på framtiden. Han sammanfattade med att sotarna ser framtiden an med tillförsikt samtidigt som han gav bilden av en hårt pressad bransch. Lagen om skydd mot olyckor, LSO, som kom 2004 har lett till att eldstadsrelaterade bränder per tusen bostäder har minskat med 15-20 procent. Andra effekter av LSO är han mindre nöjd med.
– I och med uppdelningen av sotning och brandskyddskontroll har vi också fått delade entreprenader i ett 20-tal kommuner.  Det är förvirrande för kunderna och man missar helt samordningen av brandskyddskontroll och sotning.


En annan trend som vållar sotarna problem är kortare entreprenader.
– Avtalsperioderna blir kortare, 3 år mot tidigare 5 år. Tre år är ingen lång tid att bygga upp ett företag på och om man inte får nytt förtroende efter tre år finns ingen marknad att verka på.
Ulf Lindén är i huvudsak positiv till egen-sotning men kritisk till hanteringen där en del kommuner gjort det till ett rent anmälningsförfarande.
– Kommunen ska göra en prövning, men i några fall handlar det bara om att fylla i ett frågeformulär med ja och nej-svar: Kan du sota? Har du utrustning? Tänker du följa fristerna? Jag tror inte det är många som svarat nej på de frågorna.


En allvarligare effekt av egen-sotningen är ett fall där kommunen hade upphandlat hela entreprenaden. När avtalet var klart gjorde en annan nämnd, som hade hand om fastigheterna, en egen upphandling med en annan sotare och – som Ulf Lindén uttrycker det – plockade russinen ur kakan.
– Om en kommun handlar upp Ragnsells för att hämta hushållssopor kan inte en enskild fastighetsägare som äger en fjärdedel av fastigheterna ställa sig utanför och göra en egen upphandling. Men det är vad som nu sker inom sotningen och det måste styras upp.


Ulf Lindén ser två alternativa lösningar på de problem som finns, men inte en avreglering. Det ena är ökad styrning inom det nuvarande systemet med kommunalt huvudmannaskap. Främst längre kontraktstider för att säkerställa kontinuitet i verksamhet och en mer reglerad dispensgivning . Möjligheten till delade entreprenader måste ses över.
– Andra alternativet är en omreglering där fastighetsägaren har ansvaret för sotning och brandskyddskontroll som sedan utförs av certifierade kontrollanter. Ett system liknande det för obligatorisk ventilationskontroll. Ett regelverk som talar om hur ofta det ska göras men det är fastighetsägarens ansvar att anlita en certifierad ventilationskontrollande för att få arbetet utfört. Då blir det en öppen marknad där certifierade kan verka.


Bland fördelarna med en sådan omreglering finns att man kommer från myndighetsrollen samtidigt som det öppnar marknaden.
– I dag är marknaden stängd och kommunerna kan ställa villkor. Sotarna pressas oerhört hårt. Vi har haft fall där kommunen sagt att ni har för hög taxa och sänkt den med tio procent, säger Ulf Lindén.


Det som gör att han ser positivt på framtiden är att sotningsbranschen har stora förutsättningar att göra ännu större insatser i det brandförebyggande området än i dag.
– I framtiden skulle jag önska ett ökat tjänsteutbud inom brandförebyggande.  Sotarna är en unik resurs i sammanhanget. Det finns ingen annan yrkesgrupp som regelbundet besöker så många hem som sotarna gör. I en Skop-undersökning vi lät göra för några år sedan ställdes frågan om ni kan tänka er att anlita sotarna för andra tjänster som brandskydd i hemmiljö och över 60 procent svarade ja.
Sotningsbranschen är glad över att MSB ser över brandskyddskontrollen.
– Men ge tusan i att peta i behörigheten för brandskyddskontrollanter, säger Ulf Lindén.