Det säger en studie gjord av brandingenjörsstudenterna Lina Lejonklou och Henrik Andersson.

Rapporten ”Olycksundersökningar – vad händer sedan?” är Lejonklous och Anderssons examensarbete vid Lunds tekniska högskola.
Den visar att undersökningar som svenska kommuner genomför om olyckor inte får den effekt de skulle kunnat få för fortsatt olycksförebyggande, eftersom svenska myndigheter är för dåliga på att förmedla informationen internt.

 

Det finns en grundprincip i statlig verksamhet om att förebyggande arbete ska utvecklas genom inhämtande och förmedlande av information, men detta stämmer alltför sällan överens med verkligheten, konstateras i rapporten.

Den dåliga erfarenhetsåterföringen har många orsaker, skriver Lejonklou och Andersson. Delvis beror det på bristen på nationellt övergripande rutiner för rapportering, men även på sekretessregler som hemlighåller exempelvis produktnamn i olycksrapporter.

 

I rapporten intervjuas bland andra Marianne Stålheim vid MSB, som efterlyser mer publicering om olycksförebyggande åtgärder i fack- och branschtidningar.

Fjorton regionala samordnare tillsattes 2011 av MSB, med uppgift att stötta kommunerna med kompetens och erfarenhetsåterföring angående olycksförebyggande. Dessa samordnare uttrycker i studien frustration över svårigheter i arbetet.

 

Dan-Ola Sandén, en intervjuad regional samordnare, tycker att det saknas möjligheter för samordnare att ta del av de utredningar som görs.
”Utredningarna kan finnas hos MSB flera månader innan jag får tillgång till dem. Detta är något jag sagt till om, att jag vill veta vilka utredningar som skickas in, för det vet jag inte idag”.

 

Lejonklou och Andersson menar att om en regional samordnare inte tar del av en olycksundersökning blir det omöjligt att samordna åtgärdsarbetet som vederbörande undersökning föreslår.
Lejonklou och Andersson rekommenderar en nationell databas för olycksrapporter, hos till exempel MSB. Fanns olycksrapporter samlade och lätt sökbara skulle det underlätta för regionala samordnare. De skriver också att räddningstjänsten bör lägga mer fokus på konkreta åtgärdsförslag i sina olycksrapporter. Idag är fokus istället ofta främst på att dokumentera erfarenheter.