Nils Svartz– Här finns mycket att lära för både MSB och det svenska samhället, säger MSBs överdirektör Nils Svartz.

I mitten av augusti levererade 22 juli-kommissionen sin rapport på 480 sidor. För många är det tuffa papper. Inte minst polisen som får hård kritik och efter offentliggörandet avgick rikspolischefen Øystein Maeland.

– I ett sånt stort trauma kan det vara lätt att ducka för vissa frågor, men det verkar man inte ha gjort. Kommissionen visar stor öppenhet, säger Svartz.

 

Alexandra Bech Gjørv, kommissionens ordförande, sa vid presentationen att ett bra krisberedskapssystem kräver inte bara hjärna, man måste ha hjärta också. Hon syftade på att det i många fall fanns planer, men att de inte genomförts.

– Det gav starkt intryck på mig. Finns det inget hjärta finns det heller inget driv. Och om vi tittar på Sverige är det MSB som många gånger ska vara drivande, som måste ha hjärtat. Det räcker inte med att analysera. Det här stämmer till eftertanke för oss.

 

Nils Svartz konstaterar att en del av det som saknas i Norge finns på plats i Sverige, men att den norska rapporten är ett underlag som ger tillfälle att flytta svensk krisberedskap ytterligare steg framåt.

– Vi har en pågående utredning av alarmeringstjänsten, polisen gör en stor omorganisation. Kanske föranleder rapporten i vissa avseenden hur man ska agera i de översynerna.

 

Här är några av slutsatserna i rapporten:

 

Den organisation som i Norge får bäst betyg är sjukvården som omgående krismaximerade. Efter bombattentatet förberedde man sig på ytterligare angrepp och större skadetal. Och det skulle ju komma. Man var också beredd på att larmcentralen inte skulle palla för trycket och klarade att dirigera ambulanser med radiosamband.

– Sjukvården har övat, tar till sig och har en lärande process. Jag undrar om vi har en lärande process i våra övningar, är inte säker på det.

 

Nødnett, Norges motsvarighet till Rakel, tålde belastningen. Sett till de många samtalen var inte trängseln i nätet stor. Däremot är nätet inte färdigbyggt. Vid Utøya försvann täckningen och kommunikationen mellan analogt system och Nødnett blev vansklig. Utbyggnadstakten bör höjas.

– I vissa delar ligger vi lite längre fram här eftersom vårt nät är utbyggt och nationella riktlinjer finns från kommande årsskifte. Samtidigt är inte alla kommuner med i Rakel, och det är en risk i sig. Sen måste vi, precis som i Norge, höja förmågan att använda nätet. Det handlar om att använda Rakel i vardagen, då klarar vi att nyttja systemet effektivt i en kris.

 

Hos nationella myndigheter och även i departement var det  inte något som pekade på resursbrist, däremot att man inte nyttjade sina resurser.

– Jag tror det i stora delar skulle se likadant ut i Sverige vid en sådan här händelse.

 

En rad exempel på brister i olika myndigheters- och departementsledningars förmåga att klargöra ansvar, etablera mål och sätta åtgärder i verket. Tillsyner av Direktoratet for samfunnssikkerhet og beredskap (DSB) och Nasjonal sikkerhetsmyndighet (NSM) har i flera år pekat på vad som indikerar låg riskförståelse och svag genomföringsförmåga.

– Det går tillbaka till att det finns planer, men förmågan att genomföra dem saknas. Vi inför nya planer och då är det bra om vi genomför dem innan det börjar skrivas nya.

 

Mindre bra i centrala myndigheters krishantering var informationsflödet mellan aktörerna, både vertikalt och horisontellt. Viktig information gick både uppåt och nedåt i systemet men utanför linjen. Det blev svårt att etablera gemensam situationsförståelse.

– Det här är svårt om man inte övat. I Sverige tror jag vi lärt oss en del av stormarna Gudrun och Per samt samverkanskonferens i samband med vädervarningar, hur man genom samverkanskonferenser skaffar gemensam lägesbild och utifrån den kan koordinera olika beslut. För att det ska fungera krävs övning, det är inget man lär sig spontant.

 

En del katastrofer är så omfattande att de professionella organisationerna inte klarar dem själva. Volontärinsatser från frivilliga var här helt avgörande och är en helt nödvändig resurs också i kommande kriser. Den resursen måste de professionella veta om, värdesätta och använda på bästa sätt.

- Det är viktigt att vara medveten om att de frivilliga behövs. Här handlade det mycket om sjukvård och räddning. Men frivilliga i organiserad form kräver också övning.

 

Efter massakern på Utöya dröjde det nästan 50 minuter innan ambulanser släpptes fram eftersom det inte getts besked att området var säkert. Delvis var det en kommunikationsbrist mellan sjukvård och polis. Men kommissionen anser också att det bör utredas vilken risk sjukvårdspersonal, som har handlingsplikt, ska utsätta sig för när det handlar om att rädda liv.

- Vi kan fråga oss om vi hade agerat annorlunda i Sverige. Frågan är inte lätt, men den måste tas och diskuteras kontinuerligt.

MSB har påbörjat en egen analys av 22 juli-kommissionen rapport. I nuläget är det inte bestämt när den analysen ska vara färdig.