Marie Hafström fick för ett år sedan i uppdrag att utreda alarmeringstjänsten.

Hennes förslag är att en ny alarmeringsmyndighet inrättas 2015 med fem-sju larmcentraler i landet. Myndigheten får ett övergripande ansvar för en samordnad alarmering via 112 för räddningstjänst, polis och ambulans.

 

Ett av motiven till förändring är att utredaren ser "tendenser till ett fragmentiserat alarmeringssystem som på sikt kan innebära risker för samhällets förmåga att säkerställa människors skydd och undsättning i allvarliga och brådskande situationer". Den nationella styrningen behöver alltså stärkas.

Det konstateras också att denna grundläggande samhällsviktiga tjänst inte bör vara föremål för konkurrens på en öppen marknad.

 

Samtidigt noteras att statens ansvar inte bör överskrida vad som kan vara nödvändigt säkerställa de mål och utgångspunkter som låg till grund för utredningen. De nya myndighetens bör därför inte omfatta kommersiella tjänster.

 

Utredningens förslag har fokus på följande åtgärder:

  • Ökad nationell samordning och styrning av alarmeringen
  • En statlig alarmeringsmyndighet
  • Reglering av alarmering i lag
  • En gemensam teknisk plattform utvecklas
  • Samlad uppföljning och tillsyn av alarmeringsförhållanden

- En myndighet med ansvar för larmhanteringen är ett sätt att garantera en sammanhållen och obruten larmkedja. Jag välkomnar alarmeringstjänstutredningens betänkande, säger försvarsminister Karin Enström.

 

MSB föreslås få ansvar för informationsnumret 113 13, en samlad tillsyn av alarmeringstjänsten samt ta fram en gemensam teknisk plattform för larmbehandling, informationsdelning och informationssamordning.

– Sett ur MSB:s perspektiv är det positivt att utredaren föreslår att alarmeringstjänsten samlas i en myndighet, säger MSB:s generaldirektör Helena Lindberg. Vi har under utredningstiden lyft behovet av en sammanhållen larmkedja och ett samlat grepp om hela alarmeringsområdet.

 

I utredningen föreslås också en särskild yrkesutbildning för larmoperatör på minst ett och ett halvt år.

Utredningen skickas nu på bred remiss.

SOS Alarm är i dag ett bolag som ägs till hälften vardera av staten och SKL.

 

Brister i nuvarande modell

De brister utredaren hittat i nuvarande alarmeringstjänst listas så här:

  • Modellen med samordning genom SOS Alarm är frivillig och bygger på samförstånd. I dag vill flera kommuner och landsting kunna välja alternativa lösningar för alarmering.
  • Statliga myndigheter har egna ledningscentraler som inte har varit samordnade med SOS Alarm.
  • Styrningen av SOS Alarm har brister till följd av att både staten och kommunsektorn har dubbla roller som ägare och kunder till SOS Alarm.
  • Aktiebolagsformen har försvårat samverkan med räddningsorgan och myndigheter.
  • Larmkedjan har blivit allt mer komplex genom ökade krav på särskild kompetens och rutiner i larmbehandlingen. Nya aktörer ökar komplexiteten.
  • Nya aktörer som etablerar larmcentraler opererar utanför de ordinarie samverkansstrukturerna och delar inte information om inträffade händelser och tillgängliga räddningsresurser.
  • Tillsyn och uppföljning har brister i samordning, systematik och riskbedömning.
  • Regler om alarmering och krav på larmbehandling saknas.
  • Ingen enskild aktör har i dagens system ett tydligt ansvar för helheten och för att säkerställa att den enskilde får säker och effektiv hjälp i en nödsituation.