– Viljan att hjälpa är drivkraften, säger Melin som ser allt fler situationer där räddningstjänsten bör ta plats.
”Fippa” med förnuft. Så kan man sammanfatta Göran Melins reaktion på den senaste tidens debatt om risken för att de traditionella, tyngre räddningsstyrkorna skärs ner med nya små Fip-enheter (förstainsats person) som alibi.

– Grundidén i konceptet utgår från att man har en grundförmåga, en styrka, som förbättras av Fip. Om du tillför Fip men minskar styrkan så får du en samhällskostnad i andra änden, det måste man vara klar över. Fip och liten styrka kanske är sämre än stor styrka utan Fip.  Men – om du inte har råd att ha kvar din styrka, så är det ett bättre alternativ att skära ner med FIP än utan.

 

Ser du en risk för att Fip blir ett budgetalternativ?
– Det där är omöjligt att säga, det kan nog finnas både och. Och minst lika vanligt som att man minskar styrkan för att man inte har råd, är att man inte klarar bemanningen. Där har Fip inneburit nya lösningar.

 

Det är tydligt att Göran Melin är van vid att vända och vrida på olika alternativ. Det är en naturlig del av beslutsprocesserna sedan han och några medarbetare började samarbeta med dåvarande Räddningsverket och Karlstads universitet för att sätta siffror på olika saker och kunna väga kostnader mot samhällsekonomiska vinster.

 

Bakgrunden var att räddningschefen i Jönköping, Bengt Martinsson, övervägde en ny brandstation och behövde verktyg för att kunna prioritera.

Någon ny brandstation har det inte blivit – ännu – men gänget i Jönköping inspirerades till ett nytt sätt att tänka.

 

Det har mynnat ut i flera framgångsrika lösningar, inte sällan utvecklade på brandstationen i Vaggeryd där Göran och kollegan Fredrik Björnberg stängde in sig en dag i veckan och spånade idéer, och där man också sjösatte sitt första koncept – förlarmen.

– Vi undrade varför vi hade så sega larm, 17 sekunder bara i själva tekniken från att SOS tryckt på knappen till att det pep på stationen.

 

Lätt irriterade räknade smålänningarna ut vad de där sekunderna kostade med det nya ekonomiska ”språk” man skaffat sig.

Leverantören av larmutrustningen satte sig emot i början minns Göran, ”det kommer inte att bli något” – men nu är förlarm standard, skrattar han.

 

Fip-konceptet och suicidlarmen är andra metoder som utvecklats i gruppen liksom det speciella samarbete man har i bygden, RäddSam F.
Göran framhåller särskilt Sven-Erik Frödin på Räddningsverket som en person som varit viktig för hans egen utveckling.

 

Göran Melin är en blygsam person som gärna vill lyfta fram de andra som är involverade i det utvecklingsarbete vi pratar om. Men entusiasmen, eller passionen, han tycks ha behållit sedan han började som 21-årig ingenjör har gjort honom till en profil i bygden han vakar över.

 

Det finns flera anekdoter. En av de bättre beskriver honom på utryckning till en skogsbrand när en kvinna dyker upp vid landsvägen. Hon håller en påse i handen och ser ut att signalera med armarna.
– Ja, var brinner det? frågar Göran hetsigt när han slitit in henne i passagerarsätet och satt fart igen. 
– Va, brinner det? svarar den förskräckta kvinnan medan bilen accelererar. Jag skulle ju bara gå ut med soporna.

 

Eller den om hur polisen fick upp intresset för honom som liten, den där pojken som så ofta befann sig misstänkt tidigt på brandplatserna med sin cykel. 
Det fanns en naturlig förklaring. Görans pappa var brandchef i Vaggeryd söder om Jönköping och mamma skötte kommunens larmtelefon från hemmet med sonen som ivrig assistent.

Den ställföreträdande räddningschefen berättar inlevelsefullt om cykelspurterna till brandstationen och lyckan när förmannen Nisse slängde upp dörren till slangjeepen och han fick följa med.

 

Yrkesvalet var självklart, även om järnhandlare hägrade ett tag.
– Min drivkraft är att hjälpa människor, och jag ser de drabbande sammanhangen ur allt fler perspektiv. Suicidlarmen är ett tydligt exempel, en modell utvecklad efter en besvärlig natt då en ung kvinna satt på ett tak i flera timmar i färd med att hoppa. Det väckte väldigt mycket frågor. Vad ska vi göra, och vem ska ta hand om henne?

 

Det här måste vi reda ut, konstaterades och Göran tog kontakt med Göteborg och Stockholm för att få input från dem. Vid den här tiden hade han också fått upp ögonen för den stora grupp i statistiken som avlider till följd av skador och där förklaringen ofta är självmord.
– Jag tänkte, vem jobbar med det här? ”Det är ingen olycka, det är en skada” sa någon, men jaha, vad är skillnaden? Det är ju den värsta olycka man kan drabbas av, att inte orka leva längre, men ingen drev frågan överhuvudtaget.

 

Tillsammans med framförallt psykiatrin i Jönköping skapades ett nätverk och en modell för att förhindra självmorden, och som nu i olika former sprider sig över landet.
– I över hälften av fallen är vi först på plats. Rent ekonomiskt ger investeringen 10-25 gånger pengarna. Sedan har du den mänskliga biten, konstaterar Göran och menar att det är oförsvarbart att inte åka på larm om självmordsrisk.

 

Förlarmen är ett exempel på svårigheterna att förändra. Att få deltidsbefäl att plötsligt åka ensamma på Fip-larm efter alla år i laget är ett annat exempel där det krävs nytänkande.

 

”Vi arbetar efter modellen att förändra tio procent varje år istället för 100 procent vart tionde år, då är det mycket lättare att få med sig personalen.”

 Göran Melin har med åren hittat vägar för att ändra den stora organisationen, och menar att det handlar om att börja i rätt ände – inte genom att bestämma.
– Först utbildar vi och säger ”så här kan man göra” – och man ska då gärna göra så själv. Sedan börjar folk efterfråga ”varför gör vi inte så här?”,  sedan kör man. Det skapar en bra delaktighet bland medarbetarna.
– Vi arbetar efter modellen att förändra tio procent varje år istället för 100 procent vart tionde år, då är det mycket lättare att få med sig personalen.

 

I vilken utsträckning är idésprutandet ett sätt att försvara er mot nedskärningar?
– Visst, ska vi kunna motivera vår del av kommunkakan så gäller det att antingen effektivisera eller ge ”mer pang för pengarna”. Och vi har valt den senare linjen.

 

Vilken är då nästa hit från Jönköping? Göran Melins svar är inte lika konkret som Fip och de andra tydliga koncepten.
– Det kommer att handla om trygghet och säkerhet i ett bredare perspektiv än idag. Vi är kommunens akutorganisation med personal som är van att hantera kaos. Det kan vi utveckla mer och befinna oss väldigt nära de andra kommunala förvaltningarna oavsett om det handlar om krisstöd efter ett dödsfall, telefonavbrott, klimatstörningar eller annat.

 

Plötsligt går larmet när vi sitter i mötesrummet på brandstationen. En trafikolycka i kommunens västra delar, åt det håll Göran bor. Det gnistrar till i ögonen, är det månne 9-åringen i slangjeepen som skymtar till.
– Nu skulle jag ju varit hemma istället, då hade jag ”fippat” på den.