När Lars-Göran Uddholm tillfrågades om att leda insatsen vid skogsbranden i Västmanland ställde han som villkor att han skulle vara räddningsledare under den tid insatsen pågick. Kontinuiteten är viktig.


– Det mest kritiska dygnet var måndagen. Från 21:30 på söndag kväll till 07:00 på tisdag var fem olika räddningsledare i tjänst. Hur stor kan kontinuiteten ha varit? säger Lars-Göran Uddholm.


– Jag har lagt inriktningar som de andra fått stämma av med. Jobbar man på det sättet orkar man, jag har hållit på i över en månad.


Lars-Göran Uddholm sade ja på måndagen 4 augusti och var i Ramnäs halv sju på tisdag morgon. Strax efter kl 10 undertecknades beslutet och han var formellt räddningsledare. Med sig hade han bland andra Anders Edstam från Södertörn och Tomas Strandman från Stockholm. Blivande stabschefen Patrik Åhnberg, Stockholm, anslöt några timmar senare.


– Både Anders och Patrik har varit väldigt delaktiga i programmet för samverkan och utvecklingen i Stockholm som kopplar lite till projektet Ledning och samverkan (Los) och tanken att se hela den kommunala bilden. Man måste se helheten och jag ville ha folk som klarar det.


I den grupp han samlade ingick polisen, kommunföreträdare, personer från länsstyrelsen och militära företrädare. På en white board kastades det upp allt som behöver hanteras i en sån händelse, från själva brandsläckningen till utrymning. Resultatet blev en organisation bestående av grundfunktionerna: ledning, information, evakuering/planering, logistik. Funktionscheferna som utsågs fick väldigt fria tyglar att bygga upp sina respektive funktioner utifrån arbetsuppgiften.


– Det fungerade bra, det blev en dynamisk organisation som såg olika ut nästan varje stabsorientering efterhand som nya behov behövdes tas omhand. Det hade många likheter med det vi gjorde i Thailand där vi också byggde upp organisationen utifrån det vi skulle hantera.


Samordningen är det som fungerat bäst.


– Jag har inte fokuserat någonting på den direkta brandsläckningen, det har andra fått hantera, utan haft fokus på att hålla ihop insatsen och vara tydlig. Sedan blev det så att jag valde att stå i media och det tog nästan all tid de två första dagarna.


Han gjorde klart att han kommer att sova och ha folk som ersätter honom, men att han vill bli väckt om det blir ändrade inriktningar.


– Vid en sån händelse måste man ha kontinuitet. Då är det inte jourscheman som gäller utan då får man bygga upp för att hantera händelsen.


Lars-Göran Uddholm vill inte kritisera någon, säger att han kanske hade gjort exakt likadant om han kommit in i ett tidigare skede.


– Branden var stor och det var torrt men den var inte gigantisk på torsdagen – och inte på fredag och lördag heller. Den fördubblade sin yta på fyra timmar på måndag eftermiddag. Lastbilskillen såg inget hot när han åkte in för att lasta timmer. Det var ingen som upplevde att det fanns något hot. Allt gick fruktansvärt fort, det var spridningshastigheter på tre kilometer per timme.


Men enligt Lars-Göran Uddholm måste räddningstjänsten våga stå upp för det som är gjort och se att det här blev inte bra.


– Vi måste dra på, det var alldeles för lite resurser på plats. Det var ju känt hur vädret skulle bli och vi måste lära oss förstå att när vi går mot en sån extrem vädersituation som på måndagen, så måste vi begripa att har vi inte branden under kontroll på söndagen så är det kört. Om vi förstått det här på söndagen kunde man tömt området och sett till att ingen tog sig in. Det är en ganska bitter läxa tycker jag – att vi inte förmått att tolka de fakta och signaler som fanns och omsätta dem i en praktisk handling.


Informationen kring utrymningen blev inte bra och det klagades på att var svårt att få kontakt med räddningsledningen.


– Vi borde haft en mycket bredare och enklare väg in. Man måste hantera information som kommer in. Vi fokuserar mycket på att ge information men inte lika bra på att ta emot. Informationsnumret 113 13 räckte inte till. Jag pratade mycket med lokalradion och vi förmedlade mycket information ut via P4, men de satt på mycket information som inte förmedlades till oss. Många frågor besvarades på Facebook, men man når inte alla den vägen.


När branden går från att vara en pågående brand, en räddningstjänstangelägenhet, till att bli något som involverar hela samhället, då får samordningsansvaret en helt ny dimension.


– I det läget handlar det inte längre om att släcka en brand och sköta något annat vid sidan av, utan då handlar det om att sköta något annat och släcka en brand vid sidan av. Räddningsledaren måste ta ansvar för hela samhällets behov och samordning.


– Då får man kliva ur sitt rör och upp på nästa nivå och det är det jag hoppas att Los-projektet ska kunna ge en bild av hur viktigt det är. Erfarenheterna borde föras in i Los direkt. Jag tycker vi borde ha en mall för hur vi hanterar kriser som är känd och övad hos alla aktörer.


Under skogsbranden höjdes röster för att Sverige borde satsa på vattenskopande flygplan som nu rekvirerades från Italien och Frankrike.


– Nej, det tycker jag inte, men det ska gå snabbare att tänka tanken att sätta in dem. De italienska planen har tio timmars flygtid och måste tanka så det blir en övernattning på vägen. Piloterna är proffs, flyger planen hela tiden. I Sverige eller Norden skulle de sällan användas, piloterna skulle aldrig få den rutin och erfarenhet som krävs.


– Det är nog tyvärr så att det som hände på måndagen hade inga flygplan och helikoptrar i världen kunnat hindra. Då var det kört, de kanske kunde gjort en avgörande skillnad innan måndagsdygnet.


Insatsen har omfattat över 1500 människor och i ledningen har det funnits runt 80 personer. Lars-Göran Uddholm har hyllats för sättet att leda.


– Jag har mött otroligt mycket tacksamhet, har aldrig varit med om maken. Tackfesten i Engelsberg var helt otrolig, alla ville tacka. Tydligen har jag lyckats förmedla en trygghet. Många har sagt att sen du kom in visste vi vad som gällde, säger Lars-Göran Uddholm.